Vålnad skrämmer på födelsedagen och lockar till onda lekar
Ska vi leka?
Författare: Ewa Christina Johansson
Förlag: B Wahlströms
Mystiken ligger tät hela vägen. Det beror dock mest på att både läsaren och bokens unga huvudperson får mycket knapphändig information om vad det hela handlar om.
Ewa Christina Johanssons (f. 1964) berättelse ”Ska vi leka?” beskriver yvigt hur det känns i en utsatt situation, snarare än att skapa verkligt drama.
En högstadietjej får ett gåtfullt brev på sin födelsedag. Redan från början går det att koppla ihop med ockulta föreställningar, men det är också möjligt att tolka det som en inbjudan till lek från en vän.
Eftersom Alma väljer det senare alternativet rasar hon ner i en ravin, irrar omkring i ett förfallet hus, bevakat av en spöklik, ond pojke. Hon besväras av en råtta och hittar skelettet efter en mördad människa.
Tidningsklipp från ”Lokalbladet” publiceras lite då och då i texten. Notiser från slutet av 1800-talet om en mördare O. Wingen går troligen att koppla ihop med det övernaturliga förloppet.
Bokens främsta egenskap är att den går lätt att läsa. Med sitt enkla språk, sin okonstlade komposition – tillgängligt berättad i jagform – hamnar den i kategorin motståndslös litteratur.
Trots att delar av skeendet utspelas i en labyrintisk hägring, där en vålnad härskar, får aldrig texten någon riktig nerv. Den reserverade och varliga ton som råder har en dämpande effekt.
