Tv-recension: Full fart och magiska krafter

Fascinationen för brittiskt 1800-tal tycks oändlig bland tv-serieskapare. Tidigare under vintern har vi kunnat se "Familjen Bridgerton" och "The Irregulars", nu kommer "The nevers". Den är skapad och regisserad av Joss Whedon ("Avengers", "Buffy vampyrdödaren"), som dock lämnade projektet innan allt var helt klart. Han sade själv att det berodde på utmattning, men han kan också ha blivit ombedd att lämna eftersom det pågick utredningar kring påståenden om hur han uppfört sig på tidigare inspelningar.

Hur det än är med detta, är ”The nevers” en klart sevärd, om än ibland lite förvirrande serie. Första säsongen består av sex avsnitt, fyra har skickats ut för recension. Och för att uppskatta den gäller det att man inte kräver absolut realism.

År 1896 händer någonting i skyn ovanför London. En mystisk kraft gör att en rad personer blir ”berörda”, främst kvinnor. De utvecklar varsin superkraft, som att kunna kasta eld, få saker att frysa till is och så vidare. Tre år senare bor många av dem på ett före detta barnhem. Ledare för dem är Amalia True, en tuff kvinna som inte minst är oerhört skicklig på att slåss. Hennes bästa vän är Ann Skelly, en ung tjej som är en mycket skicklig och progressiv uppfinnare. De leder ett brokigt gäng ”berörda” i kampen mot en mängd yttre fiender, inte minst inom den brittiska överklassen/regeringen, som ser dem som ett hot. I mixen finns också Maladie, en ”berörd”, som är lika oberäknelig som hon är blodtörstig, och en depraverad ung aristokrat med utpressning som bisyssla.

Låter det vrickat? Ja, det är vrickat och det är inte alltid helt lätt att hänga med i svängarna. Ändå kan jag inte låta bli att tycka om det. Det är full speed framåt, det är välspelat, det är våldsamt, det är oerhört välgjort med både överklass- och underklassmiljöerna noggrant återskapade och man får väl förutsätta att det som ännu så länge är oklart blir tydligare under de två avsnitt som återstår. Det här är ett drama som också är science fiction och då och då lite skräck, och som har en klart feministisk touch.