Blekinge Läns Tidning logo
  1. Avdelningar
  2. Orter
  3. Sport
  4. E-tidning
  1. Tjänster
  2. Annonsera
  3. Tipsa oss!
  4. Kundcenter

Innehåll A-Ö

Annons
Kultur

Sårigt och angeläget av Ocean Vuong

Ocean Vuong följer nu upp sin sensationellt starka debutsamling ”Natthimmel med kulhål” med romanen ”En stund är vi vackra på jorden”, där vi möter en son som skriver ett långt brev till sin mamma, som inte kan läsa. Intensivt och språkskimrande, anser kulturjournalisten Thomas Kjellgren.
Bokrecension • Publicerad 4 april 2020
Detta är en recension i Blekinge Läns Tidning. En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.
Ocean Vuongs roman är en smärtsamt vacker berättelse om sökandet efter identitet i en sönderfallande och våldsam värld.
Ocean Vuongs roman är en smärtsamt vacker berättelse om sökandet efter identitet i en sönderfallande och våldsam värld.Foto: Mattias Lundblad

En stund är vi vackra på jorden

ROMAN

Författare: Ocean Vuong

Förlag: Natur & Kultur, övers Andreas Lundberg

Ocean Vuong debuterade med en sensationellt stark diktsamling: ”Natthimmel med kulhål” (på svenska 2017). Här gav han oss en dikt med en energiskt sökande rörelse och där det personliga språket vibrerade av nästan elektriskt sprakande bilder.

Intensiteten och språkskimret är inte mindre i hans prosadebut ”En stund är vi vackra på jorden”, som nu kommer i spänstig svensk översättning av Andreas Lundberg. Titeln hämtar han från en av sina dikter: ”På jorden är vi härliga en kort stund”. Formen i den här berättelsen får tidigt karaktären av att vara en brevroman.

Annons

En son, Little Dog, skriver på ett långt brev till sin mamma, Rose som inte kan läsa och som därför, smärtsamt nog, aldrig kommer att förstå vidden av det som han berättar. Little Dog inser att hans språk måste parera varje utbrott och efterskalv från de traumatiska upplevelser som familjen bär med sig. Från Vietnam och kriget, från flykten till ett nytt land och i utsattheten och fattigdomen som invandrare i Hartford, Connecticut.

Han förstår också att han måste byta koden i sitt liv; att aldrig vara utan ord när han måste tala för sig själv och sin familj: ”Jag tog av mig vårt språk och bar min engelska som en mask, så att andra kunde se mitt ansikte och därför ditt”.

”Modern Rose, själv misshandlad, är kärleksfullt våldsam mot sonen.”

Relationerna mellan Little Dog, hans mamma och mormor är minst sagt komplicerade. Modern Rose, själv misshandlad, är kärleksfullt våldsam mot sonen. I hennes nagelsalong får han också se alla de namn-och ansiktslösa invandrarna i USA komma och gå. Mormodern, Lan blir alltmer psykiskt sjuk men för Little Dog är hon ändå en viktig dynamo som kan alstra märkliga och språkligt obegränsade historier.

Precis som i Vuongs dikter är en av de viktigaste utgångspunkterna i den här berättelsen själva kroppen. Den sköra och tåliga människokropp som utsätts för våld och angrepp men som också blir ett känsligt membran för passionen, kärleken och sexualiteten. Så kroppsligt och existentiellt genomgripande blir det också när Little Dog upplever sin första kärlek med den några år äldre, den vite och självförbrännande drogande, Trevor. ”Det var färger mamma. Ja, det var färger jag kände när jag var med honom”. Förhållandet öppnar sinnena och varje por i pojkkroppens hud. Samtidigt öppnas språket och synas i varje poetisk söm.

Little Dogs sökande efter identitet, och ett hållbart jag, i en alltmer sönderfallande värld – liksom hans värld in språket och det kommande författarskapet - skildras mot bakgrund av ett USA med stora och växande klassklyftor och där trasiga människor går under i ett eskalerande drogmissbruk. Ändå lyckas Ocean Vuong lyfta upp den här berättelsen till en smärtsamt vacker nivå. Vi stiger in i ett språkligt nervcentrum som skriver fram en sårig och mänskligt angelägen berättelse. Omöjlig att glömma.

Thomas KjellgrenSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons