Blekinge Läns Tidning logo
  1. Avdelningar
  2. Orter
  3. E-tidning
  1. Shop
  2. Tjänster
  3. Annonsera
  4. Tipsa oss!
  5. Kundcenter

Innehåll A-Ö

Annons
Kultur

"Jag är alltid rädd för att göra fel"

Hennes minnesarbete i självbiografiska "Åren" har jämförts med Marcel Prousts romansvit. Nobelpriset går till franska Annie Ernaux, som skriver om vanliga människor och klass – och ofta utifrån kollektivets myllrande erfarenhet.
Litteratur • Publicerad 6 oktober 2022
Annie Ernaux. Arkivbild.
Annie Ernaux. Arkivbild.Foto: Gorm Kallestad/NTB/T

Hon har hyllats som pionjär för sin förmåga att smälta samman historia, sociologi och självbiografi. Det är en metod där autofiktionens jag får ge vika för kollektivets universella berättelse, som hon briljerar med i "Åren" – en vindlande kollektiv berättelse om tiden mellan 1941 till 2006. Boken gav henne en ny nivå av erkännande.

Men redan i sina genombrottsromaner på 80-talet, "Min far" och "Kvinnan", blottade hon hur individen påverkas av sin sociala och historiska kontext. I de två böckerna beskrev hon sina föräldrars strävan bort från arbetarklassen, vilket beredde väg för den klassresa hon själv gjorde, som fortfarande påverkar henne djupt.

Annons

– Den sociala skammen har gjort avtryck i min personlighet. Jag kan uppleva den än i dag. Det manifesterar sig i officiella situationer, då jag har en känsla av att inte vara på rätt plats. Jag kan ju bete mig — eller det kan jag inte alltid. Jag är alltid rädd för att göra fel, sade hon förra året i en intervju med TT.

Modig författare

Den franska författaren Marie-Hélène Lafon, som även hon använder sig av egna erfarenheter har beskrivit Ernaux som "gudinnan" i den franska traditionen av litterära sociologiska studier. Översättaren Marie Björkman framhåller Ernauxs mod.

– Hon har ett sakligt, nästan kyligt språk och lyckas verka i läsaren och frigöra saker, så att det händer en massa inom en – om man är mottaglig förstås. Och det är det som hon eftersträvar, hon vill ju att hennes egen erfarenhet ska bli allmängiltig.

Marie Björkman ska också översätta Nobelpristagarens senast bok, kortromanen "Den unge mannen" som kom i våras. På bara 48 sidor berättar Annie Ernaux i första person om ett förhållande med en drygt 30 år yngre man och som får henne att uppleva "den skandalösa" kvinna som hon blev betraktad som i sin ungdom.

– Hon vågar skriva sådant som andra inte vågar skriva om.

En av de romaner som Ernaux själv framhåller som viktigast för henne är "En flickas memoarer", som handlar om hur hon 17 år gammal konfronterades med en äldre och dominant man. Efter ett hastigt och brutalt sexuellt möte var det Annie Ernaux som fick skulden, och hon har funderat på att skriva boken under 40 års tid.

– I min oskyldighet och okunnighet fann jag mig plötsligt ligga i en säng med ett kön i munnen. Men han förblev övertygad om att inte ha begått ett enda fel, sade Annie Ernaux till TT, där hon hävdade att det är den manliga sexualiteten – och dominansen – som är problemet i sådana situationer.

Klass och sociologi

Även i skuldbeläggandet av den unga flickan ser hon kopplingen till klass – flickorna från fattigare miljöer ansågs mer lättfotade. Länge teg hon om vad som hänt henne och den tystnaden betalade hon länge för både fysiskt och psykiskt.

– Jag blev bulimisk, och hade långa perioder då jag inte fungerade. Dessutom slutade jag att få mens, och det var en ny skam, eftersom man inte pratade om sin mens då, dessutom. Kul period för kvinnorna! sade Annie Ernaux i TT:s intervju.

Det var delvis för att skriva "En flickas memoarer" som Ernaux blev författare. Boken visar också hur hon präglats av klass och genusordningen, men även av den katolska religionen.

Annons

– Allt sådant påverkar oss och gör att man kan inte betrakta människan som en isolerad varelse. Det jag ofta förebrår psykoanalysen är att man betraktar familjerelationer utan att ta hänsyn till sociologi.

Skriver ny roman

Sedan ett par år tillbaka arbetar Annie Ernaux med en roman som påminner om "Åren". Att den boken blev så älskad – trots att tiden är huvudperson – förvånade henne.

– Det var som att läsarna återupptäckte att de hade ett liv bakom sig. Ett kollektivt liv, som för dem kanske inte hade haft någon betydelse, men så upptäckte de att det hade det, sade hon till TT, och lade till:

– Det är en olycka med individer som är helt utlämnade åt nuet. Vi har behov av ett förflutet och av en framtid.

Något som karaktäriserar åldrandet är enligt Annie Ernaux också att framtiden blir mer osäker och problematisk. Samtidigt som hon åldras försöker hon blicka framåt, och i det är skrivandet en hjälp, berättade hon för TT.

– Att skriva böcker är att ge sig själv en framtid.

Fakta: Annie Ernaux

Född: Den 1 september 1940 i Normandie, Frankrike.

Debuterade 1974 med ”Les armoires vides” och fick sitt genombrott 1983 med ”Min far”. Sedan dess har hon skrivit ett tjugotal böcker, bland annat om sin mor i "Kvinnan" och om en illegal abort i "Omständigheter" (som filmatiserades och belönades med Guldlejonet på filmfestivalen i Venedig 2021) . ”Åren” hyllades av franska kritiker när den kom ut 2008, och gavs nyligen ut på svenska. Nu finns också ”Min far” och ”Kvinnan” i en samlingsutgåva, i översättning av Katja Waldén.

2017 mottog hon Marguerite Yourcenar-priset för hela sitt författarskap.

Senaste bok på svenska: "Omständigheter" som utkom nyligen.

Annie Ernaux om skrivandet: "Att skriva förändrar saker. Boken är ett objekt som man kastar ut i världen. Det är som att jag har byggt ett hus. Och konsekvenserna vet jag ingenting om. Men varje gång den blir läst existerar den.

TT
Så här jobbar Blekinge Läns Tidning med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons