GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Manics bäddar in melodisinnet i melankoli

Skivrecension • Publicerad 15 september 2021 • Uppdaterad 15 september 2021
Alternative rock/pop

Manic Street Preachers

Album: The ultra-vivid lament

Skivbolag: Columbia/Sony

Vi lever i en tid som är ”Orwellian”, konstaterar walesarna, när de lika gärna kunde sagt ”Vad var det jag sa!” och hänvisat till ”If you tolerate this, your children will be next” från 1998.

Hur de lyckats åldras med värdighet och behålla skärpan är beundransvärt, och som få andra kan de förena pretentioner, poesi och pop. Ovan nämnda singel är ett skolexempel på Manics, precis som ”The secret he had missed”, en duett med Julia Cumming (Sunflower Bean) om de walesiska konstnärssyskonen Gwen och Augustus John. På det fjortonde albumet vilar det obestridiga melodisinnet i en bädd av melankoli. Det finns utrymme för det storslagna (och ett par snedsteg) från trion som numera kan erkänna sina ABBA-influenser utan att släppa det politiska.

Bella StenbergSkicka e-post
Detta är en recension i Blekinge Läns Tidning. En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.
Välkommen att kommentera

Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Blekinge Läns Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.