Johanna Holmström skildrar oroväckande skräckscenarier med osviklig intelligens
Handbok i klardrömmar
Författare: Johanna Holmström
Förlag: Albert Bonniers
Efter att under några år ha läst om finlandssvenska Johanna Holmströms författarskap med stigande intresse, gick det inte längre att undvika egen läsning. Titeln på hennes senaste bok var helt enkelt för inbjudande: ”Handbok i klardrömmar”. Författarens fjärde novellsamling vittnar tydligt om att formen passar hennes förtätade språk och motiv som skrivhand i handske. Här beskriver samlingens tio fristående berättelser en tidsresa från i dag till ett helt annat i morgon.
Klardrömmar, ja. Detta gränsland mellan sömn och vaka, där de inre bilderna spelas upp för den helt medvetna drömmaren, fungerar utmärkt som metafor för en värld som kan te sig allt annat än verklig. Vi lever som bekant i tider där skiljelinjerna mellan realitet och chimär, sanning och bedrägeri, blir allt otydligare, inte minst genom bio- och informationsteknikens ständigt mer avancerade och ”verklighetssprängande” landvinningar. Det är ju tillräckligt svårt att orientera sig i livet som det är, kan man tycka, och våra hjärnor har i alla tider spökat med oss, också utan hjälp av virtuella världar och avancerad robotik. Holmströms hypnotiska noveller rör sig så från vardagsrealism till illusorisk sinnevärld.
Freuds begrepp ”Das unheimliche” – som betyder ungefär ”det kusliga” – ligger nära till hands, och betecknar just den krypande känsla av oro och olust inför en lätt förvriden verklighet som Holmströms historier ofta tar avstamp i. Med på en gång subtila och drastiska detaljer ruckar hon på den till synes alldagliga tillvaron, osäkrar den med insmugna mystifikationer som får både novellfigurerna och läsaren att haja till. Som i ”Barnträdgården”, där berättelsen inleds ”samma dag som de sista fåglarna föll från skyn”. Eller som när den till synes stillsamma historien om en äldre herre i sin trädgård plötsligt upplyser om att ”dödshjälpsklinikerna ökar i antal över hela det tidigare Europa”. Tidigare Europa? Vad har hänt? Historia och framtid, vaka och sömn, där ”dialoger, både drömda och upplevda, bryter in i hinnan av overklig verklighet och förvandlas till fiktion”.
Holmström skriver in sig i olika berättartraditioner, med drag av såväl brutal socialrealism, modern spökromantik och dystopisk science fiction, och där man under läsningen hejvilt kan associera till de mångbottnade motivsfärerna hos E.T.A. Hoffmann, Franz Kafka, Ellen Mattson eller Kazuo Ishiguro. Mellan första novellens existentiellt illusionslösa kvinna, som reflekterar över sitt liv och sitt förhållande med en till synes färglös och drumlig man (”Gula gardiner”), och samlingens avslutande dystopiska historia om en värld av programmerade nanorobotar och ”människoproduktion” (”Förlorat paradis”), finns inga omedelbara kontaktytor. Däremot tematiska släktskap: sprickorna som uppstår i tillvaron och genom vilka drömmarna sipprar in och beblandar sig med verkligheten.
Stilsäkert, suggestivt och med osviklig intelligens blixtbelyser Holmström intagande och skrämmande bilder av människans bräckliga civilisation, där livet långsamt töms på innebörder och omdefinierar sig i den artificiella intelligensens blint självuppfyllande drivkrafter.
