Blekinge Läns Tidning logo
  1. Avdelningar
  2. Orter
  3. Sport
  4. E-tidning
  1. Tjänster
  2. Annonsera
  3. Tipsa oss!
  4. Kundcenter

Innehåll A-Ö

Annons
Kultur

Hjärtskärande fin bladvändare med trovärdig spänning

”Lite död runt ögonen” är ett fint gestaltat porträtt av en man som vill väl, men som handlar fel. Våldet kunde dock ha skildrats bättre, tycker Annika Wall.
Roman • Publicerad 28 januari 2020
Detta är en recension i Blekinge Läns Tidning. En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.
”Lite död runt ögonen” är David Ärlemalms debutbok.
”Lite död runt ögonen” är David Ärlemalms debutbok.Foto: Gabriel Liljevall

Lite död runt ögonen

Roman – debut 2020

Författare: David Ärlemalm

Förlag: Forum

”Lite död runt ögonen” utspelar sig i Stockholm långt från den medelklass som är så ofta skildrad i svensk litteratur idag. Här finns inga uttråkade hipsters som försöker hitta kärleken eller meningen med livet. Arto försöker bara hanka sig fram sedan hans livs kärlek Sofia dött av en överdos och han blivit ensamstående pappa till deras dotter Bodil.

””Lite död runt ögonen” är en lättläst bladvändare som jag läser med andan i halsen.”

Arto är den där typen av man som kvinnor vill rädda och alltid ger en andra chans: tafatt, strulig, men snäll innerst inne; en sådan där man som försöker ju så gott han kan och det är väl inte hans fel att han ställer till det. För det gör han. När Arto får sparken från skolköket på falska anklagelser att ha langat droger till skolelever, så går han inte direkt till Arbetsförmedlingen. Nej, han vill tjäna lite snabba cash istället, och därmed börjar en karusell av brott och lögner där Arto utnyttjar och ljuger för både dottern och alla kvinnor som finns i hans närhet: Sofias gamla bästa vän Ditte, grannar, barnvakter, förskolefröknar, nya dejten.

Annons

”Lite död runt ögonen” är en lättläst bladvändare som jag läser med andan i halsen. Inte så mycket för att jag bryr mig om hur det ska gå för Arto, utan för jag bryr mig om hur det ska gå för Bodil. Debutanten David Ärlemalms gestaltning av hur Arto vill att dottern ska ha det bra, men samtidigt har oförmågan att se att han gör dottern illa, är hjärtskärande fint skildrat.

”Lite död runt ögonen” är en spänningsberättelse, men ändå tycker jag att David Ärlemalm kunde ha tonat ner vissa händelser i den delen. När alla trådar ska knytas ihop på slutet så blir det nämligen lite för ansträngt och det våld som skildras verkar i sammanhanget inte rimligt. Men vad vet jag? Jag har aldrig varit varken knarkare på Södermalm eller småtjuv på jakt efter nästa jobb. Och samtidigt: det är ju det som är litteraturens möjligheter – att författaren tar med läsaren till platser, människor och miljöer som kan vara främmande för läsaren och beskriver dem på ett för läsaren trovärdigt sätt. Men nej, jag tror inte på våldet i ”Lite död runt ögonen”.

Det David Ärlemalm lyckas med i ”Lite död runt ögonen” är ett drivet gestaltat porträtt av en typ man som jag har svårt att tycka om och som bara ställer till det för sig. Det porträttet tycker jag mycket om, även fast jag verkligen inte tycker om Arto. Och visst, ”Lite död runt ögonen” kommer säkert att bli film någon gång. För där romanen är trovärdigt spännande, så är det spännande på riktigt.

Annika WallSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons