Blekinge Läns Tidning logo
  1. Avdelningar
  2. Orter
  3. Sport
  4. E-tidning
  1. Tjänster
  2. Annonsera
  3. Tipsa oss!
  4. Kundcenter

Innehåll A-Ö

Annons
Kultur

Författaren Tora Dahls hemliga dagbok blir till levande litteratur

Jesper Högströms bok ”Jag vill skriva sant” bygger på Tora Dahls länge hemligstämplade dagböcker från åren 1939–44. Utifrån dessa skildrar han rörelserna i det litterära livet i Sverige på 1930- och 40-talen och möten med de två poeter som blir särskilt viktiga för Tora Dahls utveckling som människa och författare. Vitalt och övertygande, tycker kulturjournalisten Thomas Kjellgren.
Bokrecension • Publicerad 3 september 2021 • Uppdaterad 10 september 2021
Detta är en recension i Blekinge Läns Tidning. En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.
Tora Dahl, författare.Foto: TT Kod: 190COPYRIGHT SCANPIX SWEDEN
Tora Dahl, författare.Foto: TT Kod: 190COPYRIGHT SCANPIX SWEDENFoto: Pressens Bild
BIOGRAFI

Jag vill skriva sant: Tora Dahl och poeterna på Parkvägen

Författare: Jesper Högström

Förlag: Weyler

Parkvägen 10 på Lidingö – det är en gatuadress som har en alldeles särskild, nästan mytisk, lyskraft i den svenska litteraturen. Här bodde kammarskrivaren vid Gasverket, som också utvecklades till en originell kritiker och essäist: Knut Jaensson och hans fru Tora Dahl, det intelligenta fosterhemsbarnet som senare blev en folkkär författare.

Deras villa kom att bli en viktig träffpunkt, tillflyktsort, bostad och litterärt vardagsrum för stora delar av 1930- och 40-talsgenerationerna av svenska författare och konstnärer. Med Knut och Tora som extra föräldrar åt tidens ”busungar”. Här var det gästfritt och tolerant. Här vecklade man ut och in sig i litterära diskussioner, i fylleslag och växlande kärleksrelationer och här drogs riktlinjerna upp för de nya, revolutionerande tidskrifterna. Här levdes litteraturen!

”Det mest uppseendeväckande i Tora Dahls vittnesmål till eftervärlden visar sig vara de två starka kärleksrelationer hon haft – med Gunnar Ekelöf och Erik Lindegren.”
Annons

Mycket av det som utspelade sig där i Parkvägen 10:s litterära och medmänskliga smältdegel är sedan tidigare känt, men när Jesper Högström träffade på, och läste, Tora Dahls dagböcker från åren 1939–1944, som hon medvetet hemligstämplat, såg han plötsligt ”en hel miljö och en hel grupp människor i ett nytt och oväntat ljus”. Detta redovisar han nu i boken ”Jag vill skriva sant: Tora Dahl och poeterna på Parkvägen”

Det mest uppseendeväckande i Tora Dahls vittnesmål till eftervärlden visar sig vara de två starka kärleksrelationer hon haft – med Gunnar Ekelöf och Erik Lindegren. Ett kärleksdrama – eller en dragkamp – som utvecklas i förhållande till två ganska olikartade litterära och erotiska kraftfält: Gunnar, som slår sig ner som en yvig tonåring i huset. En begåvad poet, men också en vek och destruktivt supande dandy som tror sig ha genomskådat både världen och människorna. Den kraftfulle Erik, ”explosiv som en trotylladdning, samtidigt språngfärdig som en panter”, som Artur Lundkvist beskrev honom.

Jesper Högström har skrivit en bok om författaren Tora Dahl, baserad på hennes hemliga dagbok.
Jesper Högström har skrivit en bok om författaren Tora Dahl, baserad på hennes hemliga dagbok.Foto: Malin Cropper

Det är med Erik Lindegren det går på djupet. Han är visserligen en hårdför erövrare som ofta lämnar blåmärken på sina erövringar, men också en ömsint lyssnare och just den ”osynlige läsare” som Tora Dahl så väl behövde för att kunna utvecklas vidare som människa och författare. Nu riktar hon också sina dagböcker direkt till ett ”du”.

Jesper Högström låter boken till största delen växa fram genom Tora Dahls röst, hennes perspektiv och hennes uttalade vilja att skriva sant. Det är utmärkt, och resultatet blir också en vital och inlevelsefull berättelse om en människas längtan efter att bli älskad och sedd och om de möten och tankar som skapar hennes liv och författarskap.

Det här är en skildring som, befriande nog, inte följer några konventionella litteraturhistoriska mallar. Högström arbetar mer som en litterär reporter och ibland nästan som en romanförfattare. Om jag någon gång frågande har höjt på ögonbrynen har det varit när jag tyckt att han iscensatt ögonblick och händelser till representativa vittnesmål – eller när han skapat tänkta replikskiften. Men även här är Jesper Högström övertygande: ”Jag har inte tillskrivit människor tankar och gärningar som inte har kunnat föras tillbaka på någon källa”.

Thomas KjellgrenSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons