unlock

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

  1. Avdelningararrow-down
  2. Orterarrow-down
  1. Tjänsterarrow-down
  2. Annonseraarrow-down

Elis Burrau skjuter från höften

I Elis Monteverde Burraus nya roman ”De äter ur din hand, baby” framkallas både intressanta och tröttande språkbilder. Att läsa honom är som att gå en intensiv distanskurs i Blandad lek, allvar, narcissism och självförsvar, menar kulturjournalisten Thomas Kjellgren.

De äter ur din hand, baby

ROMAN
Författare: Elis Monteverde Burrau
Förlag: Albert Bonniers

Elis Monteverde Burrau fortsätter att ”sticka knivar i offentliga rum”. Som författare besitter han en intressant, rastlös och ironisk, språkbegåvning. Att läsa honom är som att gå en intensiv distanskurs i ”Blandad lek, allvar, narcissism och självförsvar”. Efter debuten 2016 med ”Och vi fortsatte att göra någonting rörande” har han publicerat ytterligare ett par diktsamlingar och 2018 kom den första romanen ”Karismasamhället”.

I den nya romanen ”De äter ur din hand, baby” sitter huvudpersonen Cindy i självvald karantän och skriver Cindy Shermans dagböcker. Ett projekt som från början är dömt att misslyckas. Dagboken dateras också endast i inledningen och Burrau själv stryker kategoriskt över bokens undertitel: ”Cindy Shermans samlade dagböcker”.

quote
Hans berättelse blir som utströdda, kalejdoskopiskt mönstrade lackmuspapper

Liksom konstnären Cindy Sherman stiger Burraus Cindy ut och in i olika identiteter, i de manipulerade karaktärerna och självporträtten. ”Jag hatar att leka med språket”, skriver hon. Men det gör verkligen inte Elis Monteverde Burrau. Här flödar allting in och hans berättelse blir som utströdda, kalejdoskopiskt mönstrade lackmuspapper som omväxlande skapar smärtsamt vackra eller fullständigt urvattnade och tröttande språkbilder.

Mycket i den här boken har inspirerats av annan litteratur. Elfriede Jelineks monologer är alldeles påtagligt närvarande. Själv kastas jag, under läsningen, hejdlöst mellan surrealisten Raymond Roussels språkmaskiner, olika slumpgeneratorer och till slut huvudstupa in i Lars Noréns ”Stupor”.

Det mesta här blir underbara ansatser, häftiga infall som författaren egentligen inte behöver ta ett vidare ansvar för när det bländande associationsflödet tar över och släpper iväg oss i helt nya och oberäkneliga riktningar. Det är också detta som är begränsningen i den här konceptuellt ironiska genren. Ett uppdrivet tempo befrämjar också bara en enda sak: glömska.

quote
Konsekvent saboterar (eller berikar) dessutom Burrau ofta sin roman med poesiavsnitt

Mitt i romanens strömmande språkflöde finns också några statiska vilopunkter, några välbehövliga existentiella andhämtningar. Man anar att stora delar av boken har tillkommit under vistelser i Grekland. Vill man skulle man också kunna roa sig med att följa alla de tydliga eller förklädda litterära referenserna. Konsekvent saboterar (eller berikar) dessutom Burrau ofta sin roman med poesiavsnitt som heter ”Låt oss urvattna romanen med inklistrade dikter”.

Jag tror man gör klokast i att ta honom på orden: ”Kalla det här för Alienation X i era reviews eller sluta med kritiken och börja med sex. Börja med samlevnad”.

Kanske fortsätter jag ändå att läsa romanen (som man nästan kan stiga in i eller ut ur var som helst) som ett ”manifest för en ny solidaritet”. Eller kanske hellre som ”Andrea Pirlos samlade frisparksvarianter” (fotbollsspelaren är en återkommande referens). Men egentligen var ju hans variant bara en enda: ett hårt och distinkt skruvat skott, över muren och rakt upp i krysset. Det är inte det sämsta! Burrau skjuter lika väl från sin höft!

Läs mer

Anna Hallberg, Donia Saleh och Nina Björk.

Kultur

Anna Hallberg, Donia Saleh och Nina Björk tar plats på kritikerlistan

Recensenterna väljer de bästa böckerna just nu. Åsa Linderborg kvar i topp.

Alex Schulmans barndomsskildring sätter ord på det tystade

Kultur

Alex Schulmans barndomsskildring sätter ord på det tystade

Alla medelålders säger: ”Vi pratade liksom aldrig om någonting i min familj. Inte på riktigt.”

Såriga och smärtsamma dikter om sorg

Kultur

Såriga och smärtsamma dikter om sorg

Poeten Anna Hallberg varierar diktens form men också själva berättandet i ”Under tiden”.

Mycket rök men lite eld i ny klimatthriller

Kultur

Mycket rök men lite eld i ny klimatthriller

Pernilla Ericson lyckas inte övertyga recensenten Per-Axel Svensson.

Storartat om den kriminella medeltiden

Kultur

Storartat om den kriminella medeltiden

”Smutsiga hjärtan” är en ordagrann medeltidsdeckare där miljöer, personer och kriminalitet hör ihop.

Författaren Ola Larsmo är aktuell med romanen "Översten", som rör sig i samma historiska miljöer som förra boken ”Swede Hollow”.

Kultur

Ola Larsmos kämpande överste drabbar läsaren

Svensken som stred i kriget mot slaveriet fångas känsligt i ny roman.