GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

33 kroppsarbetare träder fram i starka och raka porträtt

En realistisk och välkommen gestaltning av landets ryggrad. Så beskriver kritikern Jimmy Vulovic de 33 porträtt av kroppsarbetare som Annica Carlsson Bergdahl tillsammans med fotografen Elisabeth Ohlson tecknar i ”Vi som arbetar med våra kroppar”.
Bokrecension • Publicerad 19 juni 2021
Undersköterskan Malin Wegge från Göteborg.
Undersköterskan Malin Wegge från Göteborg.
Foto: Elisabeth Ohlson Wallin
Sakprosa

Vi som arbetar med våra kroppar

Författare: Annica Carlsson Bergdahl

Fotograf: Elisabeth Ohlson

Förlag: Carlssons

Vem saknar chefen när denne är borta? Få, om någon. Men om folket på golvet inte dyker upp så, ja, då jäklar ska ni minsann få se vad som händer. Det är nog många anställda som någon gång har uttalat de orden, åtminstone tyst inom sig med en hårt knuten näve i fickan. Och orden är säkert speciellt vanliga bland anställda i fysiska yrken, där det ju faktiskt måste finnas någon på golvet för att allt ska gå runt. Föreställ dig om alla undersköterskor plötsligt var borta från jobbet, eller butiksanställda, eller lokalvårdare, eller sopåkare och så vidare. Kaos inom kort. Garanterat.

Listan på oumbärliga kroppsarbetare kan göras lång, väldigt lång. I ”Vi som arbetar med våra kroppar” möter vi 33 av dem. Bokens idé är enkel. I förordet berättar författaren Annica Carlsson Bergdahl att hon och fotografen Elisabeth Ohlson åkt från norr till söder för att se och porträttera vårt lands ryggrad. De inspirerades av 1960- och 1970-talets klassiska arbetsplatsreportage, exempelvis fotografen Jean Hermansons bilder. Men då var då och nu är nu. Coronapandemin försvårade såklart för dem, liksom den slutenhetspolicy som präglar många av dagens arbetsplatser.

”I ”Vi som arbetar med våra kroppar” visas de ofta lägst värderades enorma värde. Där visas även hur bred och nyansrik arbetarklassen är.”

Trots pandemi och PR- samt HR-avdelningars insynsrestriktioner lyckas de bra med att gestalta arbetarna. Vi får exempelvis möta undersköterskan Malin Wegge från Göteborg. Hon arbetar på äldreboende och är mycket angelägen om att ge de gamla en så värdig och bra vård hon kan. Jag blir rörd av att läsa om hennes engagemang. Och det som hänger kvar efter läsningen är en önskan om att det ska finnas någon som hon då jag själv blir gammal. I ”Vi som arbetar med våra kroppar” visas de ofta lägst värderades enorma värde. Där visas även hur bred och nyansrik arbetarklassen är.

Bartlomiej Banas är slaktare i Kristianstad. "Kniven är som en förlängd arm. Som författaren som skriver. Pennan bara går. Kniven bara skär", säger han.
Bartlomiej Banas är slaktare i Kristianstad. "Kniven är som en förlängd arm. Som författaren som skriver. Pennan bara går. Kniven bara skär", säger han.
Foto: Elisabeth Ohlson Wallin

Det finns några återkommande teman i flera av porträtten. Och de politiker som ägnar en alltför stor del av arbetsdagarna åt att smida maktränker i riksdagen borde nog lyssna noga på vad som sägs, om de även i framtiden vill ha några mandat att spela med. Ett tema är de senaste årtiondenas omvandling av arbetsmarknaden från trygghet till otrygghet. Ett annat tema kan sammanfattas så här: Höjd pensionsålder? Glöm det, ska en undersköterska ena veckan ta hand om åldringar och veckan efter själv ligga i en av sängarna! Ett tredje är behovet av sex timmars arbetsdag.

”Oavsett vad man tycker politiskt så tror jag att de flesta kan uppskatta synliggörandet av en tyst(ad) majoritet”

Det är nästan så att ett politiskt program växer fram mellan raderna. Och det får man som läsare värdera efter den egna politiska övertygelsen. Men oavsett vad man tycker politiskt så tror jag att de flesta kan uppskatta synliggörandet av en tyst(ad) majoritet. Elisabeth Ohlsons fotografier harmonierar bra med tonen i texterna. De är realistiska och, så att säga, rakt på sak, inte så romantiserande som arbetargestaltningar annars ofta tenderar att bli. Efter att ha läst boken kan jag konstatera att kroppsarbetarporträtt är en underskattad genre. Det är intressant att läsa om de vardagar som ständigt pågår, i tystnad, någonstans bortom alla de högstatusyrken som i intervju efter intervju vanligtvis brukar beredas plats i massmedierna.

Industriarbetaren Kerstin Ilk i Bromölla.
Industriarbetaren Kerstin Ilk i Bromölla.
Foto: Elisabeth Ohlson Wallin
Christer Lindström, byggarbetare i Borås.
Christer Lindström, byggarbetare i Borås.
Foto: Elisabeth Ohlson Wallin
Christer Lindström, byggarbetare i Borås.
Christer Lindström, byggarbetare i Borås.
Foto: Elisabeth Ohlson Wallin
Christer Lindström, byggarbetare i Borås.
Christer Lindström, byggarbetare i Borås.
Foto: Elisabeth Ohlson Wallin
Christer Lindström, byggarbetare i Borås med kollegerna på byggnadsställningen.
Christer Lindström, byggarbetare i Borås med kollegerna på byggnadsställningen.
Foto: Elisabeth Ohlson Wallin
Jimmy VulovicSkicka e-post
Detta är en recension i Blekinge Läns Tidning. En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.
Välkommen att kommentera

Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Blekinge Läns Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.

Läs mer