Vilken revansch Scorpions

När det officiellt blev klart att bandet åter skulle besöka festivalen var det många som rynkade på näsan. När det sedan blev klart att bandet skulle agera huvudakt uppstod ramaskrik. Rockfestivalens egen general fick rycka ut och via ett pressmeddelande meddela att Scorpions höll på att spela in ett klassiskt Scorpionsalbum, samt att det höll hög klass, annars hade de inte blivit bokade.

Anledningen till folks vrede torde vara bandets senaste spelning i Norje. Bandet gjorde då på ren svenska en skitkonsert som inte ens gav mormor huvudvärk.

Okej, färska plattan Unbreakable är väl inte blytung, men Scorpions visar när de äntrar scenen som sista band på fredagsnatten att de fortfarande är de smöriga balladernas och de stompiga rocklåtarnas mästare. På drygt 2 timmar övertygar de till och med de mest skeptiska personerna.

Bandet rivstartar med nya tunga New generation och redan i tredje låten Bad boys running wild har publiken kapitulerat. Scorpions är rutinerade och radar upp sina största hits på löpande band. Ett bortglömt guldkorn som Lovedrive dammas också av i en ny fräsch version.

Den som inte blir kär och lycklig av Still loving you, Holliday eller nya She said har förmodligen inget hjärta. Det dröjer ända tills extranumren innan bandet bjuder på sin suveräna klassiker Rock you like a hurricane, vilken borde blåsa bort det agg som fanns emot bandet innan konserten började.

Det enda negativa är väl att de fortfarande envisas med att framföra dessa fullständigt intetsägande soloutflykter i form av tio minuters bas- och trumsolo.

Scorpions har som helhet tagit en gruvlig revansch. Dessutom verkar de så uppenbart lyckliga över att få stå på scen just denna kväll och då kan jag inte låta bli att tycka om dem.