Ur kunskap gror acceptans

VAD ÄR DET som gör att vissa personer får högre acceptans för att människor är olika än andra?

Varför blir vissa invandrarfientliga, homofober, osäkra i handikappades närvaro och andra inte?

Som amatöranalytiker vill jag påstå att det är okunskap, osäkerhet och trångsynthet.

För vissa verkar ha en naturlig mekanism som automatiskt utlöses när de ställs inför saker de inte har kontroll eller koll på. Ur okunskap föds osäkerhet, ur osäkerhet föds rädsla, ur rädsla föds fördomar.

Det är som att börja ett nytt jobb. Plötsligt överröses du med arbetsuppgifter som du inte har en aning om hur du ska lösa eller klara av. Det blir överbelastning av information och din hjärna kan inte urskilja delarna utan ser bara en stor osammanhängande och ogreppbar helhet. Otäckt. Skrämmande. Men när du väl blir varm i kläderna inser du att det inte alls var så farligt eller mycket som du först befarat. Du inser att du klarar det precis som din arbetsgivare var övertygad om när han/hon bestämde sig för just dig.

Detsamma gäller faktiskt mötet med människor.

DEN SOM INTE känner en homosexuell, handikappad eller invandrare kan mycket enkelt bygga upp en kavalkad av fördomar, för de vet inget annat.

Om den personen sedan lär känna någon med annorlunda sexuell läggning eller ursprung kan jag lova att den får ett helt annat perspektiv och en helt annan tolerans för människor.

Att inte acceptera personer för vad de är och vill vara gör mig uppriktigt förbannad. Ingen kan komma och påstå att fördomar enbart finns hos äldre. Fördomar finns överallt, även hos yngre. Skit samma att det inte är lika utbrett, det finns likväl.

I vetenskapliga sammanhang brukar man referera att ett nyfött barn är som ett blankt papper. Det som skrivs på pappret är det som bestämmer hur de upplever världen. Här har föräldrarna ett viktigt ansvar. Inget barn i världen föds med hat och fördomar i generna. Inget barn föds således till rasist eller homofob. Det är yttre påverkningar som får hatet att gro.

Så varför lär sig då inte ALLA barn att det är alla människors förbannade rätt att bestämma hur de vill leva sitt liv?

HOMOSEXUALITET BETECKNADES EN gång i tiden som en sjukdom på grund av okunskap. Det var något nytt man inte visste hur man skulle hantera. Osäkerheten skapade en enkel förklaring, det var en sjukdom. Nu vet man genom erfarenhet, lyhördhet och fler öppna sinnen bättre. Tack och lov. Homosexualitet är ingen sjukdom, det är inget onormalt liksom att invandrare inte är mindre värda för att de inte är blonda och har blå ögon.

Jag vill bara säga: ur erfarenhet och kunskap föds acceptans. Möt en människa så som du själv vill bli mött.

Slut för idag med kloka visdomsord.