Svenskkungen mot snapphanen
Slår man på ordet "snapphane" i ett modernt uppslagsverk finner man att det är "den vedertagna benämning på medlemmarna i de irreguljära förband som kämpade på dansk sida i de dansk-svenska krigen under 1600-talets senare del - den tid då Karl X Gustaf och Karl XI regerade i Sverige.".
Hedrande skulptur I Hässleholms hembygdspark står Axel Ebbes skulptur Snapphanen. Skulpturen, som restes 1934 skildrar en kraftfull och vaksam gestalt.
En man som är beredd att kämpa för sin rätt och är villig att offra sitt liv för sin hembygd.
Varför statyn restes 1934 och varför den står i hembygdsparken har med vårt historiebruk att göra. Statyn skall således ses som ett uttryck för den samtid i vilken den restes.
Tog 200 år Så är det också med John Börjessons staty över Karl XI på Stortorget i Karlskrona.
En maktmanifestation som under stora högtidligheter avtäcktes den 4 oktober 1897 av självaste kung Oscar II. Ett monument över den svenske konungen som erövrade Skåneland och som 1680 anlade staden Karlskrona.
Det tog alltså drygt 200 år innan Blekinge var så svenskt att stadens borgare kunde samla in pengar och resa en staty över stadens grundare och därmed påtagligt manifestera vår svenska tillhörighet.
De båda statyerna återspeglar olika uppfattningar av vår landsändas historia och inställningar till vårt danska kulturarv.
Hembygd mot stortorg Hembygdsparken ställs mot Stortorget. Det lokala perspektivet mot det nationella. Segraren mot förloraren. Kraftfältet mellan de båda statyerna är stort.
Genom vår offentliga konst förmedlar vi vår officiella historieuppfattning. Historien lever och vi brukar vårt förflutna på det sätt som passar våra syften. Statyerna får oss att minnas "rätt" och påverkar därigenom den historia vi berättar.
Hur kan vi ha så olika uppfattningar? Vi är ju ändå delar av samma historia.
Förklaringen ges delvis i Hanne Sanders lilla insiktsfulla bok Nyfiken på Danmark - klokare på Sverige (Makadam, Centrum för Danmarksstudier 13). En bok som manar till tankar och eftertankar.
Både lika och olika Historiedocenten visar hur historien används i dag i de båda länderna och hur man med historiens hjälp kan se skillnaderna som delar av ett större mönster. Det fruktbara i att vara nyfiken på Danmark i Sverige bygger just på att de två länderna är så lika, men ändå så olika.
Mötet mellan danskt och svenskt skärper fokus på viktiga aspekter om hur de två samhällena fungerar.
"Det nationella" Boken, som bygger på ett antal korta essäer, riktar sig till alla som är nyfikna på Danmark och hur vårt kulturella arv påverkar oss och vår vardag.
Historien blir härigenom något som genomsyrar dagens politiska, moraliska och identitetsmässiga diskussioner och värderingar.
Enligt Sander ser vi i Sverige till exempel allt som kan hänföras till något nationellt som nationalism, medan man i Danmark gärna skiljer mellan nationell identitet och nationalism. Man kan alltså vara dansk utan att vara nationalist, medan denna skiljelinje tycks vara svårare att dra i Sverige. Det är därför intressant att se vad som har hänt under de senaste åren då bilden av det danska har förändrats radikalt i Sverige.
Från att ha varit det mysiga lilla landet har Danmark plötsligt blivit det otrevliga, det främlingsfientliga och det nationalistiska landet. Nu har det blivit politiskt viktigt att förhålla sig till det danska i Sverige.
"Vi lär oss av historien att vi inte lär oss av historien." (Hegel)
