Sväng med små medel

Nyheter • Publicerad 29 oktober 2001

° Olofströms Jazzklubb

° Bernt Rosengren, tenorsax

° Åke Johanssons, piano

° Marcus Wikström, bas

° Leif Wennerström, trummor

° Jämshögs folkhögskola

År 1958 spelade en ung svensk tenorsaxofonist på Newport Jazz Festival i "The International Youth Band", som bestod av ett hopplock av unga begåvade jazzmusiker från hela världen. Det var tenorsaxofonisten Bernt Rosengren och även en annan svensk yngling, nämligen trombonisten Kurt Järnberg, om jag inte minns fel.

Bernt Rosengren, en av våra främsta svenska jazzmusiker, gästade häromkvällen Olofströms Jazzklubb tillsammans med fine pianisten Åke Johanssons trio. Tillsammans med den rutinerade och utmärkte trummisen Leif Wennerström och en ung skicklig bassist vid namn Marcus Wikström gavs en musikalisk upplevelse, som sent skall glömmas.

Med Åke Johanssons "Dex" tillägnad Dexter Gordon och byggd på harmonierna till "All the things you are" startade sessionen med ett driv och en rytmisk intensitet, som verkligen hette duga.

Det är onekligen imponerande, hur mycket dessa jazzmusiker presterar med verkligt små medel, när det gäller förstärkning och instrument. In på scenen kommer bandet, riggar upp, börjar spela och det tar inte många minuter.

Leif Wennerströms trumset är minimaliserat till virveltrumma och baskagge, highhat och en enda cymbal. Marcus Wikström har sin kontrabas, Bernt Rosengren sin tenorsax och flygeln finns förstås redan på plats på scenen.

Efter Ellingtons "In a sentimental mood" och ett par bluesnummer, en snabb blues i c-moll med med elegant och flödigt pianospel, följde "Blues for Chet" av Åke Johansson med kraftfullt och lödigt basspel av Marcus Wikström.

Bernt Rosengrens improvisationsspel präglas av ett flöde av intelligenta och fantasifullt utformade fraser med intensitet och en tilltalande melodik. Hans spel har sina rötter i hardboptraditionen, som avlöste bebopstilen på femtiotalet.

Tenoristen Sonny Rollins var en av giganterna och i hans komposition "Oleo" visar Leif Wennerström sina kvaliteter som en av de främsta jazztrummisar vi har i landet med utmärkt cymbalspel och med ett bett och driv i spelet, som ger bandet en väldig skjuts.

Hans tempoförskjutningar, som ger musiken en fabulös swing är lysande, fick vi prov på i "What?s New" och bandet gjorde en rolig bopvariant på gamla slagdängan "Whispering" innan finalnumret en blues, som Bernt Rosengren hört en John Sykes, sjunga på radion.

Åke Johansson med sitt eleganta, fantasifulla och flytande spel matchar tillsammans med Marcus Wikström och Leif Wennerströms drivande komp Bernt Rosengren alldeles utmärkt och publiken gillade verkligen det friska och svängiga spelet.

Det är litet tyst om Bernt Rosengren utanför Stockholm och Olofströms jazzklubb skall ha heder av att man till Blekinge tog hit en av våra bästa svenska grupper, som väl kan mäta sig med de bästa amerikanska jazzstorheterna.

Jag skall självklart nämna en rolig sak som ger hopp om jazzframtiden och det var ett ungt förband "Vilja" med unga Olofströmstjejen Maria Olofsdotter-Nilsson som pianist, sångare och bandledare.

Hon spelade tillsammans med Andreas Jönsson, tvärflöjt, Johan Dalén, gitarr, Oskar Ekdahl, elbas och Linus Ekdal trummor och det lät inte alls dumt. Det här unga gänget visade verkligen framfötterna i fem nummer med egen text och musik av Maria och där duktige Johan Dalén på gitarr gjorde de solistiska improvisationerna.

Lars Fryksén

Marita Kangestad

Så här jobbar Blekinge Läns Tidning med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.