Skissartat kärleksevangelium
Albert Bonniers förlag
bok
Björn Ranelid har efter debuten 1983 gett ut många romaner, men i hans senare verk har de dokumentära anspråken blivit allt tydligare. Och så framhävda som denna gång har de aldrig varit: "Alla personer i denna bok är verkliga och sanna. Inga händelser är hämtade från sagans värld. Ni kan söka dem på de platser jag anger."
"En sann berättelse" lyder undertiteln till Öppet brev till George W Bush, där författarjaget skriver till den amerikanske presidenten, som tilltalas boken igenom.
Greppet påminner om romanen David Puma och drottning Silvia, också den skriven i du-form och riktad till en makthavare. Den Lars Ahlinskt färgade passusen i "brevet" till drottning Silvia kunde för övrigt vara giltig även i den nya boken: Älskad vare den som sett miraklet i tiggare och fördömda.
Denna gång är tonläget mörkare, hoten större. Den amerikanske presidenten
ställs till svars för bland annat det "krig
mot ondskan" han startat i världen och
för alla dödsstraff han verkställer i hemlandet.
På hemsidan På sin hemsida meddelar Björn Ranelid
att den nya boken är "en dokumentär skildring som bygger på fullkomligt autentiska skildringar av olika människors levnadsöden. Jag har fått ta del av deras historier."
Visserligen har man anat dokumentära inslag även i tidigare romaner (den dimensionen har föga uppmärksammats av recensenterna) men här tycks författaren ha valt att skriva skönlitterärt om faktiska förhållanden. Därmed sällar sig även Ranelid till den nu starka reality-trenden inom svensk skönlitteratur.
Precis som i tidigare romaner återkommer en närmast religiös tro på kärlekens undergörande kraft.
Skildringarna av människors eländesliv på samhällets botten och interiörer från narkotikahandeln på Sergels torg etc kontrasteras med berättelser om hur människors inneboende styrka plötsligt kan trollas fram i mötet med något nytt och hoppfullt. Det är i komprimerad form Ranelids evangelium.
Prosan präglas av högstämd, lyrisk laddning och av en elaborerad struktur: fragment och teman återkommer, upprepas, byggs ut - varieras som i kontrapunktisk musik.
Men allt för många av inslagen är för diffusa, skissartade, för att smälta samman till en fullödig helhet. Det hindrar inte att författaren med intellektuell skärpa gång på gång summerar sina resonemang i form av tillspetsade frågor, riktade till världens just nu kanske mäktigaste man.
Angreppen på presidenten är skoningslösa: "Om all gråt och förbannelse över ditt namn hade kunnat nå dina öron, hade du blivit sömnlös resten av din tid på jorden.""Du bör vid det här laget känna till att många människor i världen betraktar även dig som terrorist."
Större än Muhammed Som motbild lyfter berättaren fram sin far och dennes kärleksfulla omsorg om familjen. "Du skulle ha lärt känna min pappa. Han var en större profet än Muhammed."
Björn Ranelid relativiserar proportioner och åskådliggör i sitt öppna brev hur människor kan krympa eller växa allt efter omgivningens klimat. Här finns en lyriskt högstämd vision om förbrödring, men också inslag där författaren lägger i dagen en livströtthet och uppgivenhet som väcker oro -
i synnerhet om den dokumentära halten dominerar i den totala utsträckning författaren själv antytt.
