Självplågeri i tiden
På de glada 70- och 80-talen hoppade folk runt i en ring och studsade med bollar. Deltagarna var kvinnor främst i medelåldern. Men nu ser det ut som mesgympans tidevarv är förbi. Min föreställning om klimakterietanter som arbetar av julskinkan har gått i kras. Dagens verklighet är en annan. Ofta hörs det från inbitna idrottare att det ska vara en så skön och uppfriskande känsla, sådär efter ett träningspass. Men hur skönt är det egentligen?
Träningsinstruktör Unni Johannessen menar att människor idag vill träna enkelt men hårt.
– Folk vill slippa avancerade koordinationsövningar samtidigt som de vill lägga större vikt vid att kunna träna hårdare, säger hon.
Jaha. Så det här är ingen mesgympa?
– Nej! Tvärtom, man kan köra hur hårt man vill. Grundtanken är är att ingen ska bli avskräckt av för svåra övningar.
Espresso har under fyra träningspass tagit reda på svaret.
StepIntervall = Hoppa i olika hastigheter och med olika röresler upp och ner på en bräda
Längd: 60 minuter
Tuffhetsgrad: Ganska hårt
Flåspoäng: 2
När step- brädan kom in i träningslokalerna i slutet av 80-talet trodde de flesta att det var en fluga som hade kommit för att lite senare försvinna. På förmiddagspasset är vi nio personer som svettas till instruktörens anvisningar och rörelser. Till en början känner min otränade kropp en aning ångest men det är bara att bita ihop. Mina rörelser är kanske inte alltid i takt till musiken men det känns faktiskt bra. Efter en stund lossnar rörelserna, och jag börjar sparka med mina ben och svänga med armarna som om jag vore en mästare.
Spinning= cykla motionscykel
Längd: 35 minuter
Tuffhetsgrad: Klart hårt
Flåspoäng: 4
I en halvfylld lokal och med ett jävliranamma som heter duga tar jag plats på en motionscykel. Att cykla på en spinningcykel är lite annorlunda än vad det är att cykla i allmännhet. Det gäller att tänka på tramptekniken. Ibland känns det nämligen som om jag är på väg att slungas ur cykeln och genom taket. Efter en stund när mjölsyreattackerna börjar bli allvarliga få jag svårt att hänga med i rörelserna. Bästa sättet att få upp flåset på. Spinningpasset blir det klart svettigaste för dagen.
BodyPump= styrketräning med skivstång och hantlar.
Längd: 45 minuter
Tuffhetsgrad: Ganska hårt
Flåspoäng: 3
Här är det ren och skär styrketräning som gäller. I såna här sammanhang avgörs det hur mycket karl det är i dig. En tuff situation med en möjlig prestationsångest som följd. Men jag bestämmer mig för att som nykomling inte knäckas och hängde på lika många vikter som de andra. Resultatet blev som väntat jobbigt. Styrketräningen tycker jag var en av de tråkigaste övningarna. Väldigt effektivt, men inte riktigt min grej. Armhävningar kan man göra hemma på köksgolvet.
BobyCombat= Slå och sparka i luften. Självförsvarsövningar.
Längd: 60 minuter
Tuffhetsgrad: Klart hårt
Flåspoäng: 3
En blanding av olika kampsporter där du studsar fram och tillbaka över golvet. Du sparkar och slår i luften och känner dig nästan som jackie Shan. Kräver en ganska god koordinationsförmåga samtidigt som det är ansträngande. Med andra ord svek jag mitt löfte och fullbodade inte mitt uppdrag utan vek av efter uppvärmningen. Ser väldigt kul ut men är ingenting för en nybörjare. Ironiskt nog ett av de populäraste träningspassen.
Ingen lek.
Det var ingen bluff om att känslan efter ett träningspass är härlig. För mig som nybörjare var det mer en känsla av att allt var över. Men jag kan inte säga något annat än att jag var lite stolt över mig själv. Jag måste erkänna att det var väldigt länge sedan jag somnade så lätt. Och ärligt talat kommer jag inte ihåg sista gången vatten smakade så här gott. Inte för att jag blev avskräckt men det är ingenting annat än självplågeri.
