Provokativ konst får ny chans

De ville stå utanför det borgerliga samhällets lagar, moral och smak. Deras konst väckte ilska och anstöt, så till den grad att polisen beslagtog konstnären Wilhelm Freddies "pornografiska" verk. Men i dag är surrealismen i den skandinaviska konsten ett negligerat område, något som Göteborgs konstmuseum vill råda bot på med utställningen Oron och begäret - surrealismen i Skandinavien 1930-1950.

- Surrealismen har inte riktigt accepterats som avantgarderiktning, den har varit lite på sidan av. I Sverige var det ganska tydligt, där överskuggade i stället konkretisterna de surrealistiska konstnärerna på 1940-talet, säger Lena Boëthius, förste intendent på Göteborgs konstmuseum.

- Det har att göra med att surrealismen var en så radikal rörelse, inte bara vad gäller det konstnärliga uttrycket utan också mer genomgripande. Man hade ett nytt slags ideal för människan som skulle vara fri och helt oberoende av moral och lagar.

Den skandinaviska surrealismen kan ses som en direkt utlöpare till den internationella konstriktning som initierades av André Breton. Skandinaviens motsvarigheter till Max Ernst, Salvador Dali och Juan Miró var bland andra den svenska Halmstadgruppen och den vildsinte danske målaren Wilhelm Freddie. Det var i Danmark som surrealismen fann sitt starkaste och mest varierade fäste i Norden. Här influerade konstriktningen också tydligt senare grupperingar, exempelvis den färgstarka Cobra-gruppen.

- Danmark är ju det land där surrealismen som konstriktning har haft inflytande, på ett annat sätt än det var i Sverige och Norge, säger Lena Boëthius.

I Danmark var det just Wilhelm Freddie som introducerade surrealismen med målningen Frihed, lighed och broderskab 1930. De första åren var han abstrakt-surrealistisk, men efter 1934 arbetade han figurativt. Hans konstverk väckte stor upprördhet både för sitt politiska och för sitt explicit sexuella innehåll. 1937 beslagtog den danska polisen flera av hans målningar för att de ansågs vara pornografiska. 1943 gick han under jorden och flydde senare till Sverige där han var bosatt till 1950.

Går det att förstå att de här målningarna väckte sådan upprördhet?

- Oh ja, Freddies målningar kan definitivt uppröra än i dag. Man förstår att kyrkan vände sig emot dem, det kanske man skulle göra än i dag. Det är intressant att de fortfarande kan väcka anstöt, det är väldigt häftiga verk, säger Lena Boëthius.

I Sverige är det framför allt Halmstadgruppen som brukar nämnas i samband med surrealismen. Gruppen bildades 1929 av bröderna Axel och Erik Ohlson, deras kusin Waldemar Lorentzon, Sven Jonson, Esaias Thorén och Stellan Mörner. Deras verk är, till skillnad från Wilhelm Freddies, inte så laddade med erotiska undertoner. Här är det i stället de politiska strömningarna från den internationella surrealismens idévärld som går igen. Det som skiljer dem från de franska surrealisterna är det speciella ljus som genomsyrar deras verk - "saltets ljus".

Efter Halmstadgruppen kom imaginisterna, en grupp konstnärer från Skåne med Max Walter Svanberg, Carl Otto Hultén och Anders Österlin i spetsen. Gruppen hade täta kontakter med många konstnärer i den danska Cobra-gruppen.

- De svenska och danska konstnärerna hade över huvud taget mycket kontakt med varandra och ställde också ut tillsammans under 1930- och 1940-talen, berättar Lena Boëthius. Samtidigt höll de kontakt med André Breton i Frankrike och flera av dem träffade honom också ett antal gånger.

Oron och begäret - surrealismen i Skandinavien 1930-1950, är ett samarbetsprojekt mellan Bergen kunstmuseum, Stenersenmuseet i Oslo och Göteborgs konstmuseum. I Sverige har man valt bort några av de norska konstverken och i stället lagt till fler verk av Carl Otto Hultén, Anders Österlin, Max Walter Svanberg och Endre Nemes. Dessutom har man valt att visa verk av en av de få kvinnliga surrealisterna: svenskan Gudrun Åhlberg.

Utställningen invigs den 23 juni och visas fram till den 3 oktober.

Sara Ullberg