Pestens bästa vän

Nyheter • Publicerad 19 oktober 2001

ALLA MINA VÄNNER slapp göra lumpen. De hade jobb, barn, nervösa besvär eller amorteringsproblem. Själv åkte jag till tåg till Skåneland (och så småningom den eviga ödemarken i Dalarna) för att lära mig kriga mot den onde. Då var det Ryssland.

I dag heter han Terror och ingen vet var han finns. Västvärlden tror sig bara veta vem han är. Och i den förenta nationen har rädslan för ilskna mördarbakterier gjort att alla gasmasker är slut. Jag visste inte ens att de gick att köpa.

EN GÅNG FÖR länge sedan stod en ung man på ett ödsligt fält utanför Norra Åsum. Vi var alla pojkar som var både ouppfostrade och naiva och på A 3 utanför Kristianstad skulle vi bli vuxna män, sådana som i dåliga filmer har mycket skägg, dricker sprit direkt ur flaska och slåss med stolsben. Därför stod vi spritt språngande näck påtvingade gasmaskiner modell gammal stumfilm.

För att testa dessa klaustrofobiska gristryne gick några onda befälselever med en tårgasfackla framför våra intet ont anande blickar. De sa åt oss att inte hålla andan, då skulle vi bara lura oss själva. I hela mitt liv hade jag lurat mig själv. Varför sluta denna dag. Jag höll andan och litade på att våra märkliga masker skyddades oss mot biologiska bakterier. Sedan stod vi på rad, fortfarande spritt språngande näck, och en dörr till ett litet rött soldattorp öppnades. Där gick vi in och på uppmaning av befäl hoppade vi upp, upp och ner.

Och nog andades vi. Och nog var min gasmask mer ett fall för en återvinningscentral än pestens tid. Och nog sprang jag naken ut på en äng och hostande som en lungsjuk gruvarbetare. Jag såg den mörka hösthimlen bli alldels lila och eländig. Färgerna var fina, jag kände mig delaktig i en vimmelkantig målning av surrealistiskt slag.

Plötsligt gick luften att andas. För varje andetag återvände livet. Jag låg på en äng, som gud skapade mig, naken med en samling militanta dårar utan större poäng.

VART JAG VILL komma med detta?

Jo, dansa gärna nykter, men aldrig med gasmask.

Och mot mjältbrand hjälper ingen mask av grön plast.

Det sägs att pesten kommer med brevbäraren, denna man eller kvinna som ses cykla i t-shirt även när vinterisarna bär.

Och mot brevbärare hjälper bara tre goda ting.

Stora hundar.

Arga hundar.

Glupska hundar.

Christian Hylse

Så här jobbar Blekinge Läns Tidning med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.