Nu bjuder Masten upp till en sista dans

Det är egentligen obegripligt. Att en liten folkpark längs ängarna mellan Kristianopel och Avaskär kunde bli södra Sveriges nöjescentrum och Sveriges tredje största folkpark på 70-talet.

ABBA var där. Ulf Lundell, Tomas Ledin, Björn Skifs många gånger om. Men störst av allt var midsommarfesterna. Under tre dagar förvandlades ängarna utanför Masten till en enda stor campingplats. 20 000 personer kom för att fira midsommar 1973, givetvis med Ingmar Nordströms Orkester på scen, år efter år.

Publikinvasionen skapade klirr i kassan. Kristianpel GOIF, som drev anläggningen, hade under storhetsåren en omsättning i klass med de allsvenska fotbollsföreningarna.

Men hur kunde en liten bollklubb i ett avlägset hörn av Blekinge locka till sig dåtidens största artister?

Trummisen Hempo Hildén från Karlskrona spelade på Masten fem gånger med Pugh Rogefeldt och Jerry Williams och hans enda förklaring till fenomenet Masten stavas - Ivan Martinsson.

– Han var en drivande kraft i idrottsföreningen, en eldsjäl och inte minst en komisk och stark ledare. Han kunde inte ett ord engelska, ändå lyckades han få dit världskända artister från England och USA. Band som Uriah Heep, Sweet och artister som Elvis Costello och Phil Lynnot lirade ju där. Det är imponerande.

Ivan Martinsson, som gick ur tiden på 1990-talet, hälsade alltid banden och publiken välkomna på sitt högst speciella sätt.

– Inför en Pugh-konsert sa han: "Häj på Mastenhimlen. Haj ha vi Pogh med Matsch Jonandej med fyja stjängaj på sin bas". Trots att Mats Ronander spelade gitarr i bandet. Ivan var en härlig människa, trots att han inte någon större koll på musik och inte kunde ett ord engelska.

Leif-Åke Nilsson, som i dag driver Coop Konsum i Fågelmara, jobbade på Masten under 20 år och beskriver Ivan Martinsson som en legend.

– Det var Ivan och Oskar (Kristianssen) som var hjältarna. Vi hade bandförmedlingen i Växjö och det gick alltid ett sus genom salongen när Ivan och Oskar dök upp. De var stora, riktigt stora i branschen, säger Leif-Åke Nilsson.

Han tycker det är synd att Masten nu ska rivas, men förstår också att det folkparkernas tid är förbi.

– Minnena återvänder när jag går förbi Masten och ser förfallet. Stället betydde så otroligt mycket för bygden under så många år och nu ska allt bort. Det känns konstigt.

Luften gick ur Masten efter tragedin innan Gyllene Tider-konsert på valborgsmässoaftonen 1981.

– Vi hade nått toppen då. Sedan gick det sakta men säkert utför.

Allsångsvärden och artisten Christer Peters från Karlskrona har speciella minnen från Masten.

– Min mormors syster, Ragnhild Pawlak, bodde i den lilla röda stugan mitt emot den gamla entrén och jag var ofta där som liten på 1960- och 1970-talen. Jag minns att det varmt och luktade tall och att det under en midsommarhelg kom dit ett tivoli som hette Olympia Festspel. Det var magiskt.

Ragnhild hade ofta festande Mastengäster i trädgården.

Och när gästerna blev lite väl glada drog den gamle damen fram vattenslangen.

– Hon sprutade vatten så att de skulle nyktra till, säger Christer Peters.

Han tror också att flera barn börjat sin resa mot denna värld i Ragnhilds hammock.

– Hon upptäckte ofta älskande par, som snabbt lämnade trädgården då de blev upptäckta, säger Christer Peters och skrattar.

1983 vann Christer Peters talangtävlingen Sommarchansen som arrangerades på Masten. 12 år senare blev han en av de sista att uppträda i parken.

– På 1990-talet hade lantbrukaren Inge Närenbäck tagit över och 1995 var jag och Anna-Lena Löfgren samt en orkester från Öland där och spelade och sjöng. Det kom inte så mycket folk, men jag körde miltals för att komma fram i tid då jag hade ett annat framträdande i norra Kronoberg tidigare samma dag. Dock hade Närenbäck restaurerat dansbanan inomhus, men det var ändå som lite av den gamla själen försvunnit.

Han sörjer det faktum att folkparkernas tid är förbi, men inser också att allt har sin tid.

– Artisterna och showerna blev för stora och dyra och arrangörerna tvingades höja entréavgifterna. Folk stannade hemma i stället eller ordnade egna fester. Dansbanden tog också över alltmer och de turnerande artisterna vi hade i Sverige satsade mer på krogshower och liknande. Dessutom började tv redan på 80-talet ta över stora delar av befolkningens intresse.

Christer Peters hoppas nu att Blekinge museum tar över den unika autografsamlingen och kanske arrangerar någon form av utställningen i framtiden.

– Masten är en del av Blekingesjälen.