Lördagen den 27 oktober har 20 år förflutit sedan den osannolika händelse inträffade, som skulle få en hel världs blickar riktade mot Karlskrona.

Denna ruggiga oktoberkväll år 1981 då den ryska ubåten U 137 gick hårt på grund i Gåsefjärden, endast en landmil från Trossö och Örlogsbasen. Först dagen därpå, den 28 oktober, gjordes den otroliga upptäckten - en rysk ubåt på grund mitt inne i ett av svenskt försvars hemligaste skyddsområden !

Jag minns att jag befann mig på Svenska Turisttrafikföreningens riksstämma på Ronneby Brunn denna historiska dag och att jag under lunchen hade kollegan Gun Hägglund från Sveriges Televison som bordsdam.

Mitt i huvudrätten - den goda Östersjölaxen - blev jag plötsligt kallad till telefon. Det var BLT:s dåvarande redaktionssekreterare Ulf Andersson, som med något upphetsat tonfall ansåg det lämpligt att tidningens chefredaktör och ansvarige utgivare, snarast borde ta sig hem till redaktionen i Karlskrona eftersom en rysk ubåt stod på grund i skärgården.

Ett praktical joke - eller allvar, från den icke så sällan skämtsamme Ulf Andersson?

Jo, det tog allt en bra stund innan Ulf Andersson lyckades övertyga mig om att en så osannolik händelse som en grundstötning av en rysk ubåt, ägt rum i den blekingska skärgården, därtill i ett välbevakat militärt skyddsområde. Lika svårt hade jag att övertyga min charmerande bordsdam Gun Hägglund om det som inträffat, när jag i all hast och en aning exalterad tvingades bryta upp mitt i lunchen för att återvända till hemmaredaktionen.

Spännande

Jag har vid några tillfällen fått frågan vilken händelse jag som aktivt verksam dagstidningsjournalist i mer än ett halvt sekel, upplevt som den mest spektakulära och dramatiska. Svar har alltid blivit; ubåtsdramat i Gåsefjärden och jakten på förmodade främmande undervattensfarkoster, som ägde rum på 80-talet företrädesvis i Karlskrona skärgård.

Det var jobbiga och spännande dagar och nätter för oss i media. Och det var en mycket grannlaga och i många avseende, svår uppgift för reportrar, redaktionsledning och ytterst ansvarige utgivaren, att sålla, värdera och ta slutlig ställning till vad som skulle publiceras, ur den mängd av information och nyhetstips utifrån, som sköljde över oss dessa sällsamma dagar.

Spöken?

Lättast var det förstås att hantera händelsen i Gåsefjärden. U 137 fanns ju synbart och så påtagligt på plats på sitt grund. Det kunde ingen förneka, inte ens ryssarna själva!

Svårare var det med "främmande undervattenfarkosters operativa inträngande" i våra inre farvatten.

Fanns dom där - ryssarna - även UNDER vattenytan? Och grodmännen, var de verkliga av kött och blod - eller bara spöken?

Trots en intensiv jakt med sofistikerade sökutrustningar påträffades som bekant varken främmande undervattenfarkoster eller grodmän från öst.

Oavsiktligt

I den debatt som följde närmast efter de förmodade kränkningarna, men också flera år senare, har många hävdat att den påstådda förekomsten av, från utrikes land kommande miniubåtar och grodmän, var fria fantasier. En "produkt" av hysterin kring den accelererande militära jakten på "inkräktarna".

Teorin att U 137 gick på grund efter ett medvetet inträngande i Gåsefjärden fick sig också en knäck då kommendören Karl Andersson (som i sin egenskap av stabschef vid Örlogsbas Syd omedelbart efter grundstötningen inspekterade U 137 och förhörde befälhavaren) långt senare hävdade att den ryska ubåten troligen felnavigerat och oavsiktligt hamnat på grund i Gåsefjärden.

Och många kritiker, som ifrågasatte den omfattande ubåtsjakten utropade: - Vad var det vi sa! när flera experter, även militära, för något år sedan lät förstå, att de främmande "objekt och ljud", som föranlett de omfattande militära insatserna, sannolikt hade sina naturliga förklaringar. Förklaringar så enkla som att vissa misstänkta undervattensljud härrörde från ett och annat fiskstim!

Över hövan

Det må nu vara hur som helst med den saken, för dramatik och spänning över hövan, bjöd händelserna i Gåsefjärden och ubåtsjaktoperationerna i vår skärgård, på. De dramatiska dagar då världens ögon fokuserades mot Karlskrona och vi som bor på platsen för detta osannolika, blev några alldeles speciella minnen rikare.

Hans Bloom