Lyriskt gränsöverskridande
° Förklädd gud av Lars-Erik Larsson
° Konsert
° Dirigent Lars-Eric Andersson
och Lillemor Nasfi
° Solister: Inger Lavergren och Fredric Svensson
° Recitation: Tommy Sandberg
° Jämshögs Kyrkokör
° Crimondkören, Sölvesborg
° Karlshamns Musiksällskap
° Piano: Cecilia Lind
° S:t Nicolai kyrka, Sölvesborg
° Söndag 6 april
På söndagen framförde Jämshögs kyrkokör och Sölvesborgskören Crimond Lars-Erik Larssons Förklädd gud, Lyrisk svit op 24, både i S:t Nicolai kyrka i Sölvesborg och i Jämshögs kyrka.
Efter Liten marsch av Lars-Erik Larsson som Karlshamns Musiksällskaps orkester spelade, två vackra körsånger av Georg Riedel och Fadher wår som est i himblom av den svenske kompositören Gustaf Duben, var det dags för konsertens huvudnummer, Förklädd gud.
Efter en något forcerad och lite svajig inledning med orkestern läste Tommy Sandberg, konsertens recitatör, i vanliga fall kyrkoherde i Sölvesborgs församling, de första raderna i Hjalmar Gullbergs dikt Förklädd gud.
De två körerna med ett trettiotal sångare visade sig vara en tillgång. De gav under ledning av Lillemor Nafsi uttryck för både de starka, kraftfulla partierna och de veka, milda.
Stundtals uppstod dock obalans mellan kör och orkester och orkestern blev alltför stark gentemot kören. Det kan ha haft med kyrkorummet och dess höga valv att göra. Orkestern leddes omväxlande av Lars-Eric Andersson och Lillemor Nasfi.
Fredric Svensson och Inger Lavergren var solister vid konserten i Sölvesborg. Fredric Svensson som vid första solot, verserna två och tre, sjöng ensam med orkestern, hade vissa svårigheter att hävda sin röst gentemot orkester. Men när han lite senare trädde längre fram och tillsammans med Inger Lavergren sjöng den åttonde strofen "Tror du att fåren skulle beta i morgonglans" gjorde de detta känsligt och påfallande virtuost.
Inger Lavergren har en stark och vacker röst även om tonen inte hela tiden var ren gentemot orkestern.
Orkesterns blåsare är viktiga i Förklädd gud. Här måste oboisten Patrik Sonestad, flöjtisten Marita Everling och förste klarinettisten Torgny Jeppsson nämnas. De gjorde ett bra jobb.
Även om framförandet inte var alldeles felfritt, ska det betonas att Förklädd gud i stora delar lät bra vid söndagens konsert i Sölvesborg. Det lyriska anslaget som är så viktigt i denna Hjalmar Gullbergs text, fanns där, både hos kör, solister och orkester.
Samma konsert hölls senare samma kväll i Jämshögs kyrka, då med Maria och Bo Knutsson som solister.
I Sölvesborgs kyrka valde Tommy Sandberg att med sin starka och tydliga stämma inleda recitationen med orden "Ej för de starka i världen, men de svaga".
Denna strof eller kanske snarare motto, fanns inte med när diktsviten Förklädd gud publicerades första gången 1933 i Gullbergs diktsamling Kärlek i tjugonde seklet.
Han lade till raderna 1939 och de ingick när verket uruppfördes i radion 1940.
Det finns lika stor anledning att läsa denna strof i dag som 1939:
"Ej för de starka i världen,
men de svaga.
Ej för krigare men bönder,
som ha plöjt
sin jordlott utan att klaga,
spelar en gud på flöjt.
Det är en grekisk saga..."
Ett programblad med hela Gullbergs vackra text hade förmodligen gjort hela verket Förklädd gud än mer tillgängligt för publiken.
Jane Betts