Lustfyllda historier av hög kvalitet

l Peter Englund

-Tystnadens historia och andra essäer

-Atlantis

I slutet av 1980-talet var jag med och arrangerade en författarafton med Peter Englund, med anledning av hans succéartade debut med Poltava.

Vi bytte då några ord om litteratur i allmänhet och jag minns att Englund talade sig varm för generationskamrater som publicerade skönlitteratur. Som ung historiker, med ambitionen att skriva för en större läsekrets, verkade de betyda en hel del för honom.

I dag, med facit i hand, kan vi slå fast att han verkligen fått många läsare. Förra året valdes Englund in i Svenska Akademin och det är ju ett bevis på att hans författarskap tillskrivs en mycket hög kvalité. I hans författarskap har sålunda popularitet och hög kvalité ingått en lycklig pakt.

Englunds nya bok, Tystnadens historia och andra essäer, infriar de höga förväntningar som vi ställer på honom. Här ställer han den lilla världen i centrum. Det vardagliga, det självklaras historia, väcker hans nyfikenhet.

Boken innehåller essäer om skruvmejselns, massagestavens, glasögonens, gemets och skyltfönstrets historia. Englund skriver om tystnadens och ledans historia. Han skriver om det moderna begärets historia utifrån ett levnadsöde som Errol Flynns, om dödens historia utifrån tjuren Ferdinands livsöde. Med mera.

Tystnadens historia och andra essäer rymmer uppslag som det finns skäl att anta att historiker med akademisk status, ansett vara så gott som omöjliga att behandla.

Englund visar att han besitter förmågan att göra historia till något roligt och lustfyllt. Hans nya bok är underhållning på hög nivå! Faktaspäckad och full av överraskande iakttagelser.

Samtidigt visar Englund i sin nya bok hur väl förtrogen han är med skönlitterära författares inställning till språket. Han rör vid orden på ett sätt som säger mig att han insett vilken vånda det ibland kan vara att ta dem i bruk. Han besitter en insikt om att det som ser enkelt ut ofta är något svåruppnåeligt. Hans stilistiska förmåga är frapperande.

Englund skriver om "poetiska" ämnen, som tystnaden och ledan. Han skriver att han har hört snön falla, att man på landet förr i tiden lyssnade på vinden för att den hade något viktigt att säga i människornas liv etc.

Han allierar sig med essensen i Zygmunt Bauman ord: "Historien upptäcker, liksom poeterna, i ständigt nya situationer, mänskliga möjligheter som tidigare varit fördolda".

Ett av mina favoritkapitel handlar om tandborstens historia. I det noterar Englund sådant som att tandlöshet inte fanns bland indianer i Nordamerika på 1700-talet, att det i 1800-talets konst var en signal om att något inte var som det skulle om man visade sina tänder. Han framhåller att en mycket viktig orsak till vår försämrade tandhälsa varit sockret och lyfter fram att bland muslimer har en god munhygien närmast blivit en del av den religiösa ritualen.

Englund avslutar kapitlet om tandborstens historia med att konstatera att tandborsten inte utvecklas längre. Han summerar, att "under all den där färgen och plasten, under alla skruvade finesser som vill kalla sig uppfinningar, finns fortfarande inget annat än Muhammeds siwak".

Ett i sanning spirituellt slut på en studie om ett självklart inslag i vår vardag, så självklart att det stora flertalet av oss nog inte riktigt tänkt på att det faktiskt har en historia. När vi fått ta del av tandborstens förflutna, faller det sig helt naturligt att se på den med nya ögon.

Jag föreställer mig att den sortens transformationer i läsarens inre har varit en utmaning för Peter Englund att erövra med sin nya bok.

Sten Jacobsson