Lustfylld comeback för Pernilla August

- Grunden i det vi gör är så otroligt lustfylld. Att få använda hela sig - det har jag nästan aldrig gjort, säger hon.

Tempot är hektiskt på Stockholms stadsteater inför premiären på Birgitta Egerbladhs dansanta föreställning "Köra och vända eller Dit jag längtar så". Det är nu som alla logistiska problem måste lösas: var skådespelarna ska stå vid exakt rätt tillfälle, när rekvisitan ska flyttas på scenen. Nerverna är i dallring inför urpremiären den 1 december. Men Pernilla August lyckas ändå förmedla stark glädje över arbetet med föreställningen.

- Jag har inte spelat teater på tre år, jag blev väldigt mätt ett tag på det. Jag tänkte att jag behövde en paus för att känna lust igen. När Birgitta ringde kände jag att det här var precis vad jag längtat efter. Jag ville utsätta mig för ett sammanhang och få vara medskapande.

Birgitta Egerbladhs arbetssätt bygger mycket på improvisationer som hämtas ur skådespelarnas och dansarnas egna förutsättningar. Replikerna är hämtade från texter av Kristina Lugn och August Strindberg - men orden och rörelserna utgår ändå nästan helt och hållet från dem själva. I "Köra och vända eller Dit jag längtar så" får publiken bland annat se Pernilla August släppa loss i en sensuell samba på scenen.

- Det roliga är att vi hade en workshop i maj när vi träffades allihop och jag kände mig totalt handikappad. Hur ska det gå med denna rostiga kropp som inte ville röra sig? tänkte jag. Allt handlade om att den inte ville. Men häromdagen märkte jag att kroppens uttryck har blivit alldeles självklart, säger Pernilla August.

Kanske är det åldern, men framför allt livserfarenheten som har gjort att hon har blivit allt noggrannare med att välja de sammanhang hon vill medverka i. Under de teaterfria åren har hon jobbat mycket med olika filmprojekt. Snart syns hon på bioduken i Björn Runges nya film "Mun mot mun" (premiär 25 december) och i danske Per Flys prisade film "Dråpet" (premiär 20 januari).

Går det att hitta en gemensam nämnare mellan de projekt hon har medverkat i de senaste åren? Pernilla August funderar en stund och säger sedan:

- Jag tror att den gemensamma nämnaren mellan Birgitta, Björn och Per är att de jobbar totalt fritt. Det är därför jag tycker så mycket om att jobba med dem.

- Det kanske är så att det har tagit mig ganska lång tid att komma hit, jag har inte känt att jag har vågat ut i de här vattnen där det är så fritt tidigare. Tidigare har jag jobbat väldigt kontrollerat. Men jag tycker att det är otroligt roligt med den här friheten att få vara aktiv.

På filmfestivalen i Göteborg tidigare i år debuterade hon också som regissör, med kortfilmen "Blindgångare". Att få jobba bakom kameran var otroligt roligt, säger hon med stor entusiasm. Här fick hon möjlighet att använda all den erfarenhet hon har samlat på sig under sin karriär. Och hon hoppas att det ska bli fler regiuppdrag.

- Jag vill jättegärna göra en långfilm. Jag har absolut ingen brådska, eller plan, men det är en jättestor dröm att få göra det.

Men du tänker dig inte en framtid som regissör på teatern?

- Jag tror inte det. Ibland tänker jag att jag kanske ska prova något litet, litet. Men jag har alltid trott att jag har så svårt att hitta de stora bågarna som teatern innehåller. Fast jag känner inte att jag ska säga "nej, det kommer jag aldrig att göra" som jag skulle ha gjort för ett halvår sedan.

Just nu trivs Pernilla August med sin karriär och med livet som helhet. Hon har inga nya teaterprojekt inbokade, men ett eventuellt nytt samarbete med Per Fly i Danmark hägrar. Hon har varit lyckligt lottad, konstaterar hon, som inte har behövt tvinga sig att göra sådant hon egentligen inte har lust med. Men det är klart att tillvaron inte är helt utan smolk i bägaren. Den roll hon gjorde i Fernando Meirelles film "The constant gardener" blev till exempel helt bortklippt i slutversionen.

- Det gör jätteont och man blir jätteledsen när det händer. Men jag vet ju själv hur det är. Man är i någon annans händer och en berättelse ska ju berättas på det sätt som regissören vill berätta den. Man måste släppa det - om det nu inte är så att man var så usel att det var därför de klippte bort en!

- Samtidigt älskade jag att jobba med Meirelles. Han jobbade också så där fritt.

Om Pernilla August i Sverige är mest känd för sina hyllade Bergman-tolkningar är hon i ett internationellt perspektiv mest uppmärksammad för sin roll som Anakin Skywalkers mamma i "Star wars"-eposet. Men själv har hon en ganska realistisk syn på sin så kallade Hollywood-karriär.

- Jag har aldrig varit i Hollywood över huvud taget. "Star wars" filmades i London och Tunisien och Meirelles-filmen gjordes i Kanada. Jag känner att mitt liv är här med mina barn. Det är här som jobbet finns, det här är livet. Det andra är extra lördagsgodis.

Pernilla August:

Ålder: 47 år.

Bor: Södermalm i Stockholm.

Familj: döttrarna Agnes, Asta och Alba.

Bakgrund: började med teater redan som liten. Gjorde sin debut i Roy Anderssons film "Giliap". Gick på Teaterhögskolan i Stockholm och fångade tidigt regissören Ingmar Bergmans intresse. Fick rollen som barnflickan i filmen "Fanny och Alexander" och har sedan dess bland annat spelat Bergmans mor i "Den goda viljan". Bland de filmer hon har medverkat i märks Bille Augusts "Jerusalem", Colin Nutleys "Gossip", Kristian Petris "Detaljer" och Simon Stahos "Dag och natt". Hon har också spelat med i "Star wars episod II" och "Jag är Dina".

Om att använda texter av Strindberg och Lugn: "Jag tror att jag har mycket närmare till Lugn personligen, men Strindberg pockar på. Kristinas texter är så i dag och är så lätta att tycka om, Strindberg måste man jobba mer med. Det tar längre tid att knäppa upp hans texter."

Om att hennes före detta make Bille August sagt att han vill jobba med henne igen: "Jaha, vad kul! Det har jag inte läst. Men jag skulle jättegärna jobba med honom igen. Senaste gången vi jobbade ihop var med ′′Jerusalem′′ och det var nog elva, tolv år sedan".

Aktuell med: medverkar i föreställningen "Köra och vända eller Dit jag längtar så" som har premiär den 1 december.