Ledin gjorde få besvikna i maffig show
Lika bra att säga det direkt.
Showtime är en mäktig, maffig show som omfamnar publiken direkt.
Förpackningen är ruskig snygg och den forna krogshowen har inga problem att anpassas till en större publik i en ishall.
Publiken bjuds på en hybrid av föreställning, show och konsert.
Och en historia i revyform där Ledin minns tillbaka till hundåren i början på 70-talet. Pratar om kampen för att få respekt. Som om han vore byrackan ingen ville veta av.
Ändå är det just där och då vi börjar ana hans stora styrka.
Få andra svenska artister är så älskade men samtidigt hatade och hånade som Tomas Ledin.
Ändå gråter man en skvätt. Han bär fler historier inom sig.
Som alla andra bär Ledin barndomens blekta, men i minnet evigt soldränkta och obekymrade sommarlov i sitt hjärta.
Tänk om han spelat in en samling visor med lagom folkton. Och då avslöjat mer av människan Ledin än en hopplöst ointressant bilresa han gjorde med sin fru genom ett Europa, där regnet bara föll.
Han kan.
Men vill kanske fortsätta gnola om dagar som kommer, dagar som går, tills blott ingenting alls - förutom kärleken, den sanna, ärliga och i Ledins värld för evigt välsignade gåva till mänsklighet - består.
Inte är det lätt att bli klok på herr Ledin.
Något man lätt glömmer under och efter en snudd på exemplariskt genomförd show.
Så grattis alla ni som har biljetter till dagens show i Telenor arena.