Langemarksland som ateljé

Erik Langemark

Kärleken till landskapet

Grafisk form Susanne Ström

Blekinge Museum

290 kronor

Kelly Lindblom säger i förordet att han med boken tagit på sig en "självpåtagen kulturhistorisk uppgift", en bok som han uppenbart har tyckt om att skriva.

Erik Langemark donerade 1994 nära 200 stadsbilder av Karlskrona målade under 40 år. Bilderna visas i Båtsmanskasernen i Karlskrona.

Såsom tidigare intendent för Karlskronas Konsthall ordnade Kelly Lindblom en minnesutställning 1998, ett år efter Langemarks bortgång. Lindblom har tidigare skrivit en bok om Langemarks stadsmåleri.

Men deden nya boken får betraktas som det första stora biografiska verket om människan Erik Langemark och hans konstnärliga skapande.

Det är intressant läsning. Erik Gustav Karlsson, som han då hette, föddes 1915 i Möllebacken i Karlskrona i en familj med fem syskon. Hans pappa arbetade i speceriaffären på Bergqvistska gården. Modern var aktiv inom frikyrkorörelsen.

Fann de första motiven

Här på köpmannagården hämtade Erik sina första motiv bland hästar, tunnor och seldon.

Föräldrarna visade stor förståelse för sonens teckningsintresse. Efter läroverket gick han på Yrkesskolan och målade under Anton Sjöberg och konstnären Ivar Gustafsson.

Att Erik var begåvad rådde inget tvivel om. I boken finns hans självporträtt som 20-åring. Det visar vilken känsla för färg och form den unge Erik hade.

Men att bli konstnär på 1930-talet var lika osäkert då som nu. Han väljer teckningslärarbanan i stället för akademien, troligen för att föräldrarna så önskar.

Han deltar i Unga tecknare på Nationalmuseet 1938-1940. När recensenterna klagade på att det fanns så många -sonnamn bland utställarna, bytte Erik Karlsson efternamn till Langemark.

Efter sin lärarexamen arbetade Langemark i olika städer. Han målade överallt. 1944 hade han utställning i Helsingborg.

Hökamålagården viktig

Före kriget hade familjen köpt Hökamålagården, en stor gård med mark och djur norr om Rödeby för att ha som eventuell evakueringsort. Gården kom att få stor betydelse för Langemark. Där fann han naturen och djuren, här bodde han långa tider för att arbeta.

När de gamla trähusen i Karlskrona ska rivas efter kriget, beslutar Erik Langemark och konstnärsvännen Tore Nobling att måla av samtliga hus.

-Han var ingen idylliker, men han såg värdet i de gamla husen, skriver Kelly Lindblom.

Men Langemark säljer inget. Husbilderna ingår i hans "storserie". Den får inte splittras. Han samlar målningar i huset på Bergåsa dit han och delar av familjen nu flyttat.

1947 har han sin debututställning i Konstnärshuset i Stockholm, där han uppmärksammas för "sina franska landskap", det vill säga det blekingska kustlandskapet målat i nytt ljus.

Erik Langemark fick fast tjänst som teckningslärare i Ronneby. En av hans elever var Rolf Palvén, i dag känd konstnär i Sölvesborg.

Bodde hos modern

Efter faderns död kom Langemark att leva tillsammans med sin mamma fram till hennes död 1974. De hade ett nära förhållande. Hon sägs ha varit en dominerande kvinna. Erik Langemark kunde till exempel inte måla på söndagarna. Det tillät inte moderns kyrka.

1951 får Langemark tjänst i Karlskrona där han ska komma att stanna ända till pensionen 1978. Han blev en mycket uppskattad och älskad lärare.

1952 ställer han ut i Göteborg. Men när han åter vill ställa ut på Konstnärshuset i Stockholm får han avslag. Trots ett långt och insiktsfullt svarsbrev från en i juryn om skälen, tar Erik Langemark så illa vid sig att det dröjer nästan tjugo år innan han ställde ut igen, om man bortser från husbildsutställningen på Blekinge Museum 1955 och en annan utställning i Karlskrona.

Inget är till salu

Hela sin livstid var Erik Langemark emot att sälja. Han gav hellre bort en målning som present. Kelly Lindblom funderar över varför.

Langemark levde i en tid då "1947 års män"; Olle Bonniér, Pierre Olofsson, Lage Lindell, Lennart Rodhe och Karl-Axel Pehrson, dominerade konstvärlden med sin moderna nonfigurativa konst.

Erik Langemark kände sig omodern, menar Kelly Lindblom. Langemark fortsätter att måla sina landskap, sina porträtt, han arbetar mycket med ljuset. Hästar, kor, kråkor fanns i hans målningar.

Det motsägelsefulla är att det blev just Lennart Rodhe som lyckades övertala och ordna så att Erik Langemark fick ställa ut på Thielska galleriet i Stockholm.

Och här slog Langemark igenom och sålde nästan allt. Ulf Linde var en av de kritiker som insåg hans genialitet. Till stor förtret för vissa Stockholmskonstnärer som blev avundsjuka på den där okända "landsortskillen".

Aktiv i konstföreningen

Pelle Salomonsson, en tidigare lärarkollega till Langemark, berättar för bokens författare vilka svårigheter han hade att övertala Erik Langemark att träffa Lennart Rodhe.

Vänskapen dem emellan ledde Erik Langemark in i ett umgänge av konstnärer. Han engagerades av Else Gustafsson och hennes man i konstföreningen på Karlskrona lasarett, där bland andra Rodhe ställde ut. Erik Langemark deltog aktivt och gjorde utställning tillsammans med Lars Gynning och Gunnar Nilsson.

Bedömer Langemarks konst

I boken berättar både Sven Ljungberg, Lennart Rodhe och Karl-Axel Pehrson om sina intryck av Langemarks konst.

Kelly Lindblom har även intervjuat två av Langemarks tidigare elever, Tommy Olofsson, litteraturkritiker på Svenska Dagbladet, och Anders Paulrud, författare.

Paulrud berättar hur en elev norpade åt sig en teckning från Langemark och flydde ner för trappan. Med Langemark efter.

Langemark vill inte ha en ofärdig målning på stan.

Det var fint att ha Langemark i vardagsrummet, "jämförbart med att äga en Rembrandt", skriver Paulrud.

Trots att Langemark var sträng som lärare, ägde han "den bildade och entusiastiske lärarens auktoritet" enligt Paulrud. "Inget flum. Nä. Perspektivlära, modellteckning."

Tommy Olofsson minns att man som elev fick blaska fritt med färgen, hur han tog med sig elever och visade staden, fick dem att se, och att han lärde dem konsthistoria.

Personligt och sympatiskt

Bilderna följer kronologiskt. Texterna är ganska långa. Han är ordrik, Kelly Lindblom. Ibland blir han lite för högstämd. Texten blir som långa hyllningstal, från en elev till sin mästare. En del om privata fester kunde kanske utgått.

Men Kelly Lindblom skriver om en person han beundrar. Han skriver personligt, på ett sympatiskt och kunnigt sätt.

När man läst ut boken har man lärt känna konstnären Erik Langemark. Framför allt ser man hans målningar, hur nära de ligger hans liv.

Det står också klart för läsaren att Erik Langemarks konstnärliga gärning förtjänar större uppmärksamhet. Han är inte bara Karlskronakonstnär utan en betydande konstnär i svensk konsthistoria.

Bilderna i Lindbloms bok talar också sitt tydliga språk. Den ger ett tvärsnitt av Langemarks måleri. Bilderna håller hög kvalité. Fotograf är i de flesta fall Erling Klintefors. Grafiskt och layoutmässigt är boken lättöverskådlig och vackert gjord.

Kelly Lindbloms bok om Langemark är ett bra bidrag till konstnärsbiografierna. Den bör vara en tillgång för alla dem som vill lära känna en bra konstnär och också förstå lite av Karlskronas konstliv under 90 år.