Kulturarbetare saknar sina valfrågor

En extra kulturmiljard, renoverat operahus och mer kultur i grundskolan. Så stavas det kulturella valfläsket.

Kulturarbetarna själva lyfter helt andra frågor när valdagen närmar sig.

Inför valrörelsen flaggade Socialdemokraterna för att göra kulturpolitiken till en valfråga. Även kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (M) hoppades att hennes politikområde skulle få en framskjuten plats i kampen om väljarna.

Men trots de tydligt formulerade ambitionerna kommer kulturpolitiken knappast att påverka valet.

På onsdagen presenterade Socialdemokraterna sin kulturpolitiska valplattform. Trots den svidande kritiken säger sig Anna Carlson vara imponerad över partiets detaljerade genomgång av kulturpolitiken.

Men en rundringning till de organisationer som samlar Sveriges kulturarbetare visar att hon inte är ensam i sin kritik.

I såväl alliansens som de rödgrönas kulturpolitik saknas de frågor som flera av kulturarbetarnas organisationer lyfter som absolut viktigast: anställningsvillkor, arbetslöshets- och sjukersättning, samt ändrade skatteregler för kulturskapare.

Såväl konstnärer, som författare, musiker och scenarbetare har länge påpekat att det svenska socialförsäkringssystemet är illa anpassat för personer som pendlar mellan arbetsintensiva perioder och arbetslöshet.

På kulturarbetarnas önskelista står även en rad frågor som visserligen diskuterats flitigt i kulturdebatten den senaste tiden, men som av olika anledningar gått i stå. Trots en nästan rörande enighet om att Sverige behöver en långsiktig lösning för finansieringen av nya långfilmer misslyckades regeringen i våras att åstadkomma ett nytt filmavtal.

Även frågan om scenarbetares pensioner har puttrat länge utan att politikerna har nått en lösning.