Klassisk fars i lågt tempo
° Inte alla tjuvar kommer för att stjäla
° Av Dario Fo
° Ronneby Amatörteaterförening
° Regi: Bengt Olofsson
° Ljud och ljus: Lars Holgersson
° Kostym: Siv Wernhult
° I rollerna: Olle Alvesved, Kerstin Håkansson, John Andersson, Birgitta Ottosson, Ann-Kristin Ek, Jonas Månsson, Bengt Olofsson
° Premiär: Gamla teatern i Ronneby fredagen den 3 oktober
Med nyårsrevy och lättsam sommarteater i bagaget har Ronneby Amatörteaterförening mycket erfarenhet av att sätta upp komedi. Och årets höstuppsättning av nobelpristagaren Dario Fos Inte alla tjuvar kommer för att stjäla är inget undantag. Denna enaktare är en klassisk fars med tillhörande äktenskapliga förvecklingar och spring i dörrar.
Allt börjar när tjuven Angelo Tornati, spelad av Olle Alvesved, kommer till paret Frazosis hus för att stjäla.
Olyckligtvis har han berättat för sin hustru, Kerstin Håkansson, var han ska befinna sig under natten, och hon drar sig inte för att ringa honom på arbetet.
Ännu mer oturligt är att herr Frazosi, John Andersson, har valt just denna natt för att ta med sig sin älskarinna, spelad av Birgitta Ottosson, hem. Givetvis får det oväntade mötet mellan tjuven och hans offer ett halsbrytande krångligt förlopp där alla, utom möjligen tjuven och hans hustru, har något att dölja.
Att spela fars är inte lätt. Ronneby Amatörteaterförening har som sagt rutin, och Olle Alvesved är perfekt i rollen som den misslyckade tjuven Tornati. Med sitt komiska minspel och kroppspråk förstärker han det roliga i både sina egna och andras repliker. Men i sin helhet skulle föreställningen ha tjänat på ett snabbare och jämnare tempo.
Ibland är det precis så fartfyllt och rappt som fars ska vara, men emellanåt stannar föreställningen upp. Skådespelarna är nästan lite för hänsynsfulla med att vänta in varandras repliker.
Till en del kan det avstannande tempot förklaras med de röstproblem som har drabbat ensemblen. På grund av heshet dubbas Ann-Kristin Ek, som spelar fru Frazosi, av sufflös Jessica Andersson. Ann-Kristin Ek gör ett bra jobb med att mima sina repliker, men givetvis blir effekten en annan när en av rösterna kommer från första publikraden. Extra komiskt ibland, men tajmingen blir som sagt lidande.
Rent visuellt är Inte alla tjuvar kommer för att stjäla en snygg föreställning. Historien utspelar sig i paret Frazosis vardagsrum, och både scenbygge och belysning bidrar till rätt känsla. Sällan har väl ett inbrott varit så vackert för ögat (eller så bullrigt för örat) som när Tornati bryter sig in genom balkongdörren.
Även Siv Wernhults kostym förtjänar att nämnas, speciellt älskarinnan Giulias fantastiska hattkreation.
Ronneby Amatörteaterförening ger ytterligare sju föreställningar av Inte alla tjuvar kommer för att stjäla under oktober.
Lina Söderström