Johanna Thydell med mindre gester

Hur följer man upp en succé? Johanna Thydell, som fick Augustpriset för sin debutbok "I taket lyser stjärnorna", har hunnit fundera över det både en och två gånger. Lösningen blev att skriva en helt annan historia.

Hon fick sitt stora genombrott redan som 23-åring, med "I taket lyser stjärnorna". Berättelsen om tonåriga Jenna vars mamma är döende i cancer grep både läsare och kritiker och belönades med Augustpriset i barn- och ungdomsklassen.

Några år senare kom uppföljaren "Det fattas en tärning", som också den utspelas mot en mörk fond. Men Johanna Thydells tredje bok "Ursäkta att man vill bli lite älskad" skiljer sig från föregångarna.

"Ursäkta att man vill bli lite älskad" handlar om tonåriga Nora. Nora som inte skär sig i armarna, eller stoppar fingrarna i halsen. Som inte har skilda föräldrar eller behövt uppleva att någon hon älskat har dött. Nora är tuff och rolig, berättar sin historia med humoristisk distans och språkligt schvung. Så här beskriver hon sin bästa vän Lisa:

"Lisa Lövely Lind. Af medellängd, af normalvikt, af felfri. Snygg men inte dum, smart men inte tråkig och en gång grävde vi ner en fult broderad tygtrasa där det stod att vi skulle vara vänner för evit."

Men självklart finns det mörka stråk även i berättelsen om Nora. För trots att Nora på ytan verkar ha det så bra tycker hon inte att hon duger. Hela tiden jämför hon sig med andra och allra mest med bästisen Lisa. Hennes jakt på bekräftelse gör henne blind för hur andra uppfattar henne.

Vid det här laget har Johanna Thydell hunnit tröttna rejält på att få frågan varför hon valt att skriva för ungdomar.

Med åren har hon också lärt sig att värna om sitt privata jag. Det är ingen hemlighet att Johanna Thydell precis som Jenna i "I taket lyser stjärnorna" miste sin mamma när hon var tonåring. Men hon är noga med att dra en skiljelinje mellan sitt eget liv och sina huvudpersoners. Böckerna är inte självbiografiska, inskärper hon.