° Birgitta Lillpers

° Alla dessa liv och våder

° Wahlström & Widstrand

Birgitta Lillpers lyrik kan vara svår att begripa sig på. Annat är det med hennes prosa.

Den nya romanen Alla dessa liv och våder är hejdlöst humoristisk och lätt att ta till sitt hjärta. Dessutom är den skriven på ett starkt poetiskt, doftande och rikt språk.

Det jongleras frejdigt med våra vanligaste schablonföreställningar om manligt och kvinnligt i den här berättelsen. Och även med många seglivade myter om hur spelet mellan könen går till på landsbygden.

Ett intressant triangeldrama tar form i romanen mellan tre figurer vi känner igen - en cowboyaktig karlakarl och två helt olika kvinnor.

Banditen kallar Lillpers sin bakvänt charmfulle glesbygdshjälte. Han handlar med bilar och har affärer på traktens travbana. Skumraskaffärer, fruktar hans blida särbo, Lilla Hanna. Hon är vid första anblicken Banditens perfekta moatjé, en kvinna som "betraktas som en tillgång bara genom att vara till och visa sig i rosa kläder".

Men Lilla Hanna har tröttnat på att enbart vara bihang åt Banditen och mamma åt deras båda barn.

Trots att Banditen är generös och inte okänslig - han strör pengar och presenter över Lilla Hanna och barnen - är han ju totalt opålitlig, kan inte binda sig för något, har andra kvinnor, går och kommer som han vill.

Hon påbörjar således ett krångligt frigörelsearbete genom att fundera på eget jobb och skaffar sig därtill en smått skrämmande Väninna.

Väninnan, som hon kallas rätt och slätt, har nyligen flyttat till trakten. Hon är "intellektuell, ful och självständig", och tack vare lite ärvda pengar lever hon ett fritt liv, sysselsatt med sina hundar

och sin trädgård. Hon är "olik och ibland besvärlig med sina åsikter", kan Lilla Hanna tycka.

Men trots att Väninnan ständigt manar Lilla Hanna att bli mer självständig blir hon själv oväntat fascinerad när hon väl möter Banditen. Upplagt för konflikter alltså.

Lillpers precisa och samtidigt ordrika stil, som växlar mellan en prosalyriskt målande inre monolog och en vardagspratig dialog mellan de båda så olika kvinnorna, åstadkommer många komiska krockar och dissonanser.

Kvinnorna och männen i denna glesbygd talar - som på så många andra håll - helt olika språk och lyckas sällan nå fram till varandra. Men bortom alla tillfälliga könsrollsmasker finns ett starkt äkthetskrav hos Birgitta Lillpers gestalter. Och hennes triangeldrama får en helt annan upplösning än väntat.

De heterosexuella parningsriterna ställs intressant nog inte i fokus, utan snarare vänskapen man och man, kvinna och kvinna, emellan. En tät homosocial gemenskap kanske är ett mer livsnödvändigt villkor i glesbygden än i storstan? Eller kanske är det egentligen just så lite varstans?

Hur som helst är den här underfundiga berättelsen om ensamhet och längtan efter gemenskap en charmig roman.

Birgitta Lillpers ömsinta förhållande till de egensinniga romanfigurerna i Alla dessa liv och våder får mig att associera till Göran Tunströms kärleksfulla universum.

Och det om något är väl ett gott betyg!

TEXT: Anna Pia Åhslund