Han spränger realismen

Försvinnarna är en berättelse om stora ting: döden, försvinnandet och det obehag som vilar i vetskapen att det finns saker vi inte kan se. I sin tredje bok spinner Jerker Virdborg vidare på sin favorittråd - den sköra gränsen mellan det igenkännbara och främmande i tillvaron.

Nyheter • Publicerad 4 april 2005

Det är inte lätt att hänga med när Jerker Virdborg ska förklara sin nya bok Försvinnarna. Förklaringen mynnar ut i ett långt resonemang om begreppet sanning, om skillnaden mellan sanning i journalistisk bemärkelse och den andra typ som skönlitteraturen arbetar med. Den 33-årige författarens tredje bok är nämligen en skenbar dokumentär. Huvudpersonen har mycket gemensamt med författaren, de har samma namn och lever båda i Stockholm men är uppvuxna i Lindome utanför Göteborg. Dessutom bär båda två duffel och lever på att skriva. Det är inte konstigt att man lätt blir lurad att tro att berättelsen är hämtad ur författarens egen verklighet.

Signalererar skenvärld

Men så är det alltså inte. Med stor bestämdhet pekar Jerker Virdborg ut de ledtrådar han har planterat i texten, förutom det viktiga ordet "roman" som står tryckt på bokens titelsida.

-Det är mycket som signalerar att det är en skendokumentär. Romanens värld går ju sönder på allra första raden. Där står huvudpersonen utanför NK på Kungsholmen och det är oerhört medvetet gjort naturligtvis, ett sätt för mig att spränga en gängse realism, säger Jerker Virdborg.

På Kungsholmen i centrala Stockholm finns det nämligen inte alls något NK-varuhus.

Starkt hot

Försvinnarna har fått underrubriken: en efterforskning. Parallellt med ett reportageliknande utforskande av de mängder av tunnlar och bergrum som ryms under Stockholms asfalt får vi följa huvudpersonen Jerker. Han får reda på att barndomsvännen Henrik har försvunnit utan att lämna ett spår efter sig och Jerker blir snart besatt av att ta reda på vad som har hänt.

Respektingivande pappa

-Det finns något väldigt otäckt i boken. Henrik är de facto borta och jaget sugs mot det där vacuumet, frånvarorummet. Det finns ett starkt hot i det. Samtidigt finns det en oerhört suggestiv gåta kring varje person som försvinner och det har en existentiell giltighet för mig. Boken handlar inte så mycket om Henrik egentligen utan snarare om tomrummet efter honom, säger Jerker Virdborg.

Det är flera år sedan han flyttade från Göteborg till Stockholm, men den västkustska språkmelodin är fortfarande tydlig när han pratar. Han fingrar på sitt glas med varm choklad och är förvånansvärt lättpratad trots de välformulerade meningarna och den respektingivande blicken. Försvinnarna är Jerker Virdborgs tredje bok. Han debuterade 2001 med novellsamlingen Landhöjning två centimeter per natt och ett år senare följde han upp den med romanen Svart krabba. Den tredje boken har varit under arbete i flera år. Det är så han jobbar. IdÈerna radar upp sig på kö i huvudet och pockar på uppmärksamhet. Men just nu ligger författandet på is. För 17 månader sedan kom en liten dotter till världen och nu är Jerker Virdborg lekande och sagoläsande pappa på heltid i sex månader.

Längtar till nästa bok

-Jag har lite abstinensproblem men samtidigt vill jag passa på att vara med min dotter nu när hon är så liten. Fast visst längtar jag in i nästa bok, det kan jag inte förneka. Det får blir till hösten, säger han och rycker på axlarna.

Den vagt hotfulla känslan av en verklighet på glid ligger till grund för alla Jerker Virdborgs böcker. Han drar skeden ur chokladglaset och lägger den på bordet för att förklara. Skeden visar gränsen mellan det igenkännbara i tillvaron och det främmande - det "normala" och det "onormala". I Landhöjning två centimeter per natt rörde han sig på den igenkännbara sidan, men ändå väldigt nära gränsen. Svart krabba däremot, med sin diffust otäcka stämning som påminner om den nedskruvade science fictiongenre där exempelvis Karin Boyes Kallocain befinner sig, var ett tydligt steg över till det främmande.

Läckande världar

- Och i Försvinnarna befinner jag mig fortfarande där, men på ett mycket mer försåtligt sätt. Det är ett tacksamt sätt att berätta, att befinna sig ovanpå den där gränsen och liksom låta världarna läcka fram och tillbaka.

Men frågan om hur stor del av detaljerna i berättelsen som är hämtade från verkligheten viftar Jerker Virdborg bort. Det är inte relevant. Han har helt enkelt skrivit en roman som närmar sig den stora frågan om döden och tillvaron. Punkt slut.

Klart är däremot att han har hittat sitt format. Också nästa bok ska bli en roman, utan att för den skull bli en upprepning av Svart krabba eller Försvinnarna.

-Det är nog bra om man försöker göra det man inte har gjort förut eller det man inte haft självförtroende att göra tidigare. Börjar jag spela säkert och skriva fler Svart krabba-historier bara för att det känns tryggt, då är risken att det blir ännu ett sånt där författarskap som roterar alltför snävt kring sin egen punkt.

Marita Kangestad

Så här jobbar Blekinge Läns Tidning med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.