Galghumor genomsyrar Kristina Lugns nya pjäs

Så sent som i våras bestämde sig för Kristina Lugn för att hon ville jobba med skådespelarna Johan Ulveson och Kajsa Reingardt i sitt kommande teaterprojekt. Samarbetet har resulterat i ett galghumoristiskt relationsdrama någonstans mitt emellan kammarspel och fars.

- Nej fars är inte bra, det inger fel förväntningar, folk tror att det ska bli en skrattfest. Det bästa är nog att

säga att det är en jättetråkig pjäs, protesterar författaren och regissören Kristina Lugn och exploderar i ett gapskratt.

Humorn ligger i texten. De oväntade orden i repliker som hela tiden kastar in publiken i nya, hisnande associationsbanor. Som alltid hittar Lugn poesi i byråkratsvenska och gör mos av vår tids värsta vardagsklichéer.

- Det är rätt så intressant att vi säger det här "kram" till varandra hela tiden -precis som man ska älska smågodis och sina barnbarn. Jag tycker att man ska välja sina ord, säger Kristina Lugn.

Hon menar att livet skulle bli mycket intressantare om vi verkligen tänkte på vad vi säger och ger ytterligare ett exempel:

- Verklighetsflykt anses vara något dåligt, men om vi i stället tänker att ordet kan betyda "ge flykt åt verkligheten", så blir det något vackert och får en helt annan dignitet, säger hon.

Texten överraskar Johan Ulveson spelar den framgångsrike men klaustrofobiskt ensamme Sven Eldhagen vars enda stolthet är hans superdesignade

lägenhet. Tristessen som säkerligen hade kunnat

leda Sven till självmordets brant bryts tvärt när Kajsa Reingardt i Solveigs gestalt knackar på för att låna bensin.

- När bensinen är fixad vill jag ta över lägenheten, sedan blir jag möjligen Svens hustru, vi har i alla fall en relation. Kanske är jag i själva verket den här skolbibliotekarien Solveig Fuskmocka som jag å andra sidan kan ha mördat, "förklarar" Kajsa Reingardt.

(Lugn hade inte läst Svenska Mad när hon gav karaktärerna namn).

- Pjäsen är så full av oväntade sägningar. Man kan känna att hjärnan liksom vrider sig. Replikerna börjar i en riktning och sticker i väg åt ett helt annat håll. Texten överraskar och det är väldigt kul, säger Johan Ulveson.

Egna erfarenheter Kristina Lugn menar att det är farligt för pjäsen om man hänger upp sig på vilka karaktärerna är och börjar leta efter logik i texten.

- Publiken får nog acceptera att den inte får något riktigt svar på frågan om Sven verkligen har tagit ett OS-guld i höjdhopp.

Å andra sidan hävdar Lugn att historien är verklighetsbaserad och bygger på hennes erfarenheter som lärare i Bergtorpsskolan i Täby och som skolbibliotekarie i Ekebyskolan i Upplands-Väsby.

- Jag är ju poet och ingen bra dramatiker. Poesi bygger på fragment uttalade av en enda röst. Men den verkliga sanningen om pjäsen är att den handlar om olika delar av mig. Så är det nog med allt som författare skriver, säger hon.

Fars drömmen Parallellt med regiarbetet på Teater Brunnsgatan 4 skriver Kristina Lugn på en ny pjäs för en teater i Stockholm. Vad det blir vill hon inte ge någon antydan om.

- Min stora dröm som aldrig går i uppfyllelse är att skriva en riktig fars i tre akter som ska gå på en privatteater. Den måste vara lika bra som "Pang i bygget" som vid sidan av Tjechov och Strindberg är det bästa som någonsin skrivits. Basil är ett mästerverk, så osympatisk och på gränsen till nervsammanbrott samtidigt som han väcker en enorm medkänsla, säger Kristina Lugn.

Jag har ett flygfotografi av kärleken får premiär i dag den 28 september.