Det har skrivits mycket om af Chapman. Den nyutkomna boken med titeln Fredrik Henrik af Chapman, Varvschef och familjefader, av Marianne Nyström, är dock annorlunda så till vida att den skildrar af Chapmans liv i ljuset av historiska händelser och med stöd av kyrkoböcker, biografiska handlingar, testamenten och bouppteckningar.

Redan titeln, Fredrik Henrik af Chapman - Varvschef och familjefader, tyder på att det handlar om en man som satte sin karriär före familjen. I egenskap av familjefar seglade viceamiralen nämligen under bekvämlighetsflagg. I skuggan av sitt lysande geni inte bara provocerade han utan även intrigerade och manipulerade med människor och deras känslor.

Fredrik Henrik af Chapman förde ett dunkelt spel med sina familjemedlemmars heder som insats.

Han arrangerade skenäktenskap, fifflade och grejade, förnekade faderskap och adopterade sin biologiske son. Han tillskansade sig en rad olika förmåner och drog sig inte ens för att "bärga" virke på varvet när han skulle uppföra sitt lantställe.

Handlingar så flagranta att det är förvånande att författarinnan kan undvika att använda nedsättande värdeomdömen. Handlingar så gemena att varken en geniförklaring eller, än mindre, en adelstitel kan rättfärdiga dem.

Efter att ha läst boken är åtminstone jag frestad att travestera dess titel till Geni och skitstövel.

Att författarinnan Marianne Nyström är genealog och Bellmankännare märks på såväl sättet att behandla källmaterial som sättet att utnyttja Bellmans epistlar som kulturhistorisk och miljömässig kuliss till framställningen om af Chapmans Stockholmsliv.

Det senare görs så flitigt att det nästan får karaktär av bukfylla, eller heter det kanske bokfylla i detta sammanhang.

Emellertid är det ytterst tveksamt om de två gustavianerna någonsin träffade varandra. Om så skedde hade de antagligen väldigt lite gemensamt. Den ene arbetade maniskt från morgon till kväll medan den andre dyrkade och hyllade livet.

Båda var genier, men likväl varandras motpoler. Att de levde samtidigt och dessutom under lång tid i samma stad, Stockholm, är dock ett ofrånkomligt faktum.

Där Gröna Lunds Tivoli nu breder ut sig låg under 1700-talet ett nedslitet båtvarv, Djurgårdsvarvet. Det var här af Chapman började sin bana och det var erfarenheterna härifrån som skulle bli grundläggande för hans framtida fartygsbyggen i Karlskrona.

På Gröna Lunds varv bidrog han med sin tekniska kunskap och här reorganiserade han verksamheten i det nedgångna varvet. Här undersökte han galärernas snabbhet, årbladens utformning, effekten av kanonernas rekyler och gripförmågan hos olika typer av ankare.

Här började af Chapman rita örlogsfartyg med nya konstruktioner till flottans varv i såväl Stockholm som i Karlskrona.

I framställningen får vi följa Djurgårdslivet på 1770-talet, besöka byggnader som fortfarande finns kvar och ta del av varvsarbetarnas livs- och arbetssituation. På sitt sätt ett intressant stycke socialhistoria som ges en tydlig relief genom Bellmans epistlar.

På Djurgårdsvarvet fungerade af Chapman som konstruktör och skeppsbyggare. I egenskap av varvschef visade af Chapman ledarskap och outsinlig arbetsförmåga. Under hans ledning byggdes ett femtiotal fartyg. Här på Djurgården levde af Chapman tillsammans med Lisa Lindberg. Kvinnan, som i över 40 år skulle förbli hans livskamrat, och som skulle följa honom till Karlskrona.

Hon, som endast blev respekterad som hushållerska, trots att hon var värdinna i af Chapmans hem och mor till hans båda barn, vilkas levnadsöden hitintills varit tämligen okända.

F redrik Henrik af Chapman var i sanning ett stort geni och i sanning en minst lika stor karriärist. En man med en imponerande meritlista. Känd för sin outtröttliga arbetsförmåga och forskning. Lovordad för sitt storartade bokverk Architectura Navalis Mercatoria. Chef för Djurgårdsvarvet 1768-1781, berömd skeppsbyggare som ritade lättbestyckade linjeskepp och fregatter. Arkitekten som var med och utarbetade en ny strategi för krigföring i Östersjön. En man som var lyhörd för politiska svängningar. Adlad 1772 och belönad med adelsmärket "af", men till priset av vad?

1780 utsågs af Chapman till varvschef för Karlskronavarvet. Genast efter sitt förordnande började han reparera det gamla varvet och bygga verkstäder för serietillverkning av fartyg. Genom amiral Tersmedens dagboksanteckningar får vi följa maktkampen mellan honom och af Chapman.

I ord och bild får vi stifta bekantskap med Gröna Gången, som var af Chapmans hem i Karlskrona, och lantstället Skärva där han lät uppföra sin kanske mest berömda skapelse.

Det skvallrades dock om att han använde både varvsarbetare och varvsmaterial för att bygga 24-rumshuset. Vilket självfallet framkallade "avundsmän".

Det här är, som sagt, en något annorlunda bok om en märklig man. Här står mycket, även mellan raderna, om mannen som redan under sin livstid blev känd i Europa som ett av 1700-talets stora genier.

Bortsett från vissa svackor har språket sådant flyt och engagemang att det är svårt att avbryta läsandet.

Trots vissa upprepningar och ställvis lite väl mycket Bellman är det en fascinerande bok som åtminstone ger mig en del ny kunskap om och, inte minst ett delvis nytt perspektiv på af Chapman och hans liv. Både i egenskap av geni, men främst som människa.

Visst kan man efterlysa ett idé- och teknikhistoriskt perspektiv och mera information om af Chapmans skeppskonstruktioner och hans byggnader, men om detta finns det ju skrivet på annat håll.

Leifh Stenholm