Fotografen Nan Goldin på besök
Intima och utlämnande skildringar av sex, död och våld. Så brukar den amerikanska fotografen Nan Goldins verk ofta beskrivas. Nu är hon i Göteborg för att ta emot årets Hasselbladspris och inviga en utställning med hundratalet bilder.
Det dröjde innan fotovärlden uppmärksammade och accepterade Nan Goldin och hennes bilder. Hennes fokus på innehåll framför teknisk perfektion föll inte alla i smaken. Dessutom chockerades många av hennes nakna porträtterande av det egna och de nära vännernas liv.
I dag, efter snart 40 års ihärdigt fotograferande och dokumenterande, är hon en väletablerad fotograf och föregångare som påverkat flera generationer fotografer och konstnärer.
- Tills för bara några år sedan sågs inte mina verk som fotografi, säger Nan Goldin, när hon för andra gången i år besöker Göteborg som årets Hasselbladspristagare.
Utställningen på Hasselblad Center tar avstamp i de bilder Nan Goldin tog redan som 17-18-åring. Svartvita fotografier av de dragqueens hon bodde hos under en period på 1970-talet.
- Nästan alla mina bilder är på människor som jag har levt ihop med under någon tid, säger hon.
Själv kallar hon de vänner som finns på bilderna för sin "storfamilj". Att det är människor som står eller har stått henne nära går inte att ta miste på. Många av dem har hon fotograferat i deras allra mest sårbara och utsatta stunder - under en sexualakt eller i dödsögonblicket.
Bästa vännen Cookie Mueller följde hon ända fram till hennes död för snart 20 år sedan. Liksom för så många andra i Nan Goldins närhet var det aids som tog hennes liv.
- De bilder jag visar här handlar om komplexiteten i Cookies liv, inte om sjukdomen. Aids har vi på sätt och vis allihop, eftersom vi lever med sjukdomen runtomkring oss i samhället. Den påverkar oss alla, vare sig vi själva är drabbade eller inte, säger Nan Goldin.
Det mesta kända av Nan Goldins verk är det dagboksliknande bildspelet "The Ballad of Sexual Dependency", som också betraktas som hennes genombrott. I Sverige har det tidigare visats på Moderna museet i Stockholm och på Bildmuseet i Umeå.
- Först var det bara de som är med på bilderna som fick se det. Sedan började jag visa det på olika klubbar i New York. Efter ett tag försörjde jag mig genom att åka runt och visa det, säger Nan Goldin
Verket har förändrats under årens lopp. Fotografier har lagts till och dragits ifrån. Musiken har bytts ut. Den version som visas på Hasselblad Center är 47 minuter lång.
- I början gjorde jag om bildspelet hela tiden. Det som avgjorde var hur jag för tillfället kände inför män. Vad det handlar om är att vara sexuellt beroende av någon som du nog egentligen inte borde vara tillsammans med, säger Nan Goldin.
På senare tid har hennes fotografier utvecklats mot ett mer poetiskt uttryck. Samtidigt finns det självbiografiska fortfarande kvar, inte minst i filmen med multimediaprojektet "Soeurs, saintes et sibylles" som visades i Paris 2004 och som handlar om systerns självmord.
- De senaste fem åren har mitt arbete förändrats. Det har blivit mycket tystare och handlar mer om landskap. Men jag har även lyckats ta bilder av barn, konstaterar Nan Goldin. (TT Spektra)
