Ett sätt att bekämpa ondskan

När jag cyklar hem från tidningen på tisdagskvällen funderar jag med beklämning i hjärtat: Musiken, litteraturen, konsten, filmen och teatern, vad har det för betydelse, när sådant här kan ske?

Vad hjälper det att den vackraste musik komponeras, att kloka, tänkvärda romaner om ondskans mekanismer skrivs, att människor som upplevt hatet på nära håll, vittnar i dokumentära filmer och romaner?

Gång på gång när jag under kvällen ser bilderna av hur World Trade Center rasar i New York, grubblar jag över detta. Mina ögon löper längs bokhyllorna som är fyllda med böcker. Här finns romaner och historiska böcker om både första och andra världskriget. Tidsskildringar och skönlitterära böcker, diktsamlingar och fotoböcker.

Den senaste boken som jag satte in i hyllan är en biografi över Hermann Göring, en man som var både älskad make och familjefar och samtidigt en bödel och grymheten personifierad. En sjuk människa som utförde sina gärningar i en diktatur.

***

Men så kommer jag att tänka på Lyckås kammarmusikfestival i somras, då när georgiska stråkkvartetten spelade Dimitrij Sjostakovitjs tredje stråkkvartett i F-dur i församlingshemmet i Lyckeby.

Sjostakovitj skrev denna kvartett mellan 26 januari och 2 augusti 1946 och den handlar om kriget. Den första satsen heter Lugnt ovetande om den framtida omstörtningen, den andra satsen med sin dystra vals, Oroligt muller och aningar. I tredje satsen, Krigets krafter släpps lösa, visar Sjostakovitj krigets grymma och nakna ansikte . En fjärde sats följer med Hyllning till de döda och slutligen finalen, Den eviga frågan: varför och till vilken nytta?.

Jag minns den intensitet som brann i musiken, den våldsamma vrede, den absurda valsen, vemodet, sorgen - musik som återgav något av krigets vansinne och som den georgiska kvartetten förmedlade. Och som jag kunde återuppleva en het sommarkväll i ett församlingshem i Blekinge.

***

Sjostakovitj (1906- 1975) levde i Ryssland. Hela hans liv och skapande är förknippat med det som hände i dåvarande Sovjetunionen, under Stalins diktatur och andra världskriget. Han levde långa perioder i onåd och skrev tidvis sin musik med risk för sitt liv.

1942 komponerade han Leningradsymfonin där han återger det han hade upplevt under Leningrads belägring. Han har skrivit en symfoni (nr 13) som heter Babi Jar, om avrättningarna av judarna vid ravinen Babi Jar utanför Kiev i Ukraina.

Sjostokovitjs tredje kvartett uruppfördes i december 1946. En pianist sa efteråt: "Denne man ser och känner livet tusen gånger djupare än vi alla, vi andra musiker, tillsammans".

Det är därför musiken, konsten och litteraturen förblir viktig också när det händer katastrofer som nu.

Att värna och bejaka det konstnärliga skapandet som möjliga vägar att uttrycka också det som sker i kaos, är ett sätt att bekämpa ondskan.