Djävulsk operakonst på Folkoperan

I Mira Bartovs och Folkoperans "Faust" reser sig en kvinna ur förtvivlan och destruktivitet. Efter helvetets alla prövningar lär hon sig leva, befriad både från Goethes ursprungliga offerroll - och från hans flätor.

Hon skrattar till. Efter fjolårets stora publikframgångar med Bizets "Pärlfiskarna" är hon tillbaka på hemmascenen, Folkoperan i Stockholm, med ännu en fransk opera med högromantisk musik och många musikaliska örhängen.

Charles Gounods "Faust", med premiär onsdag 15 september, har alltid varit en av hennes favoriter, skriven av en kompositör som själv aldrig förmådde lämna sitt verk. I trettio år byggde han ut sin operaälskling med körpartier och balettmusik, beroende på var den skulle sättas upp.

Mira Bartov har varsamt skurit ner och lyft fram det täta kammarspel som fanns där från början.

Librettot bygger på Goethes berömda pjäs, men i stället för att som Goethe koncentrera sig på den livströtta Faust lyfte Gounod fram Marguerite, den unga kvinna som Faust efter sin pakt med Mefistofeles/djävulen kan förälska sig i och sedan överge.

Mira Bartov låter även Mefistofeles göra en dramatisk och omtumlande resa. Den som sätter upp "Faust" måste ta ställning både till djävulen och Gud, framhåller hon. Själv slår hon ihop de två storheterna till en och samma: till en himmelskhelvetisk konstnär, på plats i sin egen skapelse.