- Det blir bara svårare

Den lilla hörsalen på biblioteket var som vanligt sprängfylld av människor, mest av kvinnor, på denna Bibliotekets Vänners första författarafton.

Linn Ullman berättade om mormodern, bokhandlaren, som försåg henne med böcker redan när hon var mycket liten. Sagor lästes och bruna bokpaket kom med posten.

- Mormor brydde sig inte om vad jag läste, bara att jag läste.

Linn Ullmans första läsupplevelse var, nej, inte Ibsen eller Shakespeare, utan Kitty och det glödande ögat som hon läste som sju, åttaåring.

Akademisk karriär Intresset för litteraturen följde henne upp i vuxen ålder och från början hade hon tänkt sig en akademisk karriär. Hon läste engelskspråkig litteratur på universitet i New York. Så småningom blev hon kulturjournalist.

Men olika bilder trängde sig på. Hon ville lägga andra svar i munnen på dem hon intervjuade. Tyckte att hon kunde göra storyn bättre om hon fick lägga till eller dra ifrån.

När hon fyllt 30 år begärde hon tjänstledigt och skrev sin första bok Innan du somnar som kom 1998. Samtidigt skrev hon läroböcker för att försörja sig.

- Andra boken var mycket svårare, sa Linn Ullman som inte tycker man är författare så länge man bara skrivit en bok.

Hon skrev en bok till, När jag är hos dig, och blev författare Òpå riktigt". Denna bok ligger Linn Ullman nära, hon kallar den sin " styvsonsbok".

Svartare - Den är svartare, mer experimentell än den första, med en tyst flicka som ingen älskar i centrum.

Hennes tredje bok, Nåd, handlar om en man som drabbas av svår sjukdom och avkräver ett löfte av sin fru att hjälpa honom över gränsen.

- Det var en svår och smärtsam bok att skriva. Den tar upp frågan om man alltid måste hålla vad man lovar, sa Linn Ullman.

Mannen i boken börjar nämligen tveka allt eftersom tiden går. Han är inte längre säker på vad han vill, inte heller på hustruns motiv för att hjälpa honom. Men hustrun vill i kärlekens namn hålla sitt löfte.

Inte Fårö som skildras Den fjärde boken Ett välsignat barn utspelar sig på en ö, Hammersö.

- Inte Fårö, betonade Linn Ullman, Hammersö är en ö som inte finns.

Boken handlar om 39-åriga

Erika som efter en skilsmässa ska återvända till barndomsön där hon, hennes två systrar och halvbrodern Ragnar tillbringade somrarna med fadern.

Fadern är en gynekolog, spe-cialist på ultraljud, världs-

berömd för att kunna "se in i kvinnornas kroppar". Syskonen har samma far men olika mammor. När Ragnar fyllde 14 år hände något hemskt som fortfarande kastar sin skugga.

Linn Ullman tog upp frågan om hon skriver sin egen historia. Som dotter till Ingmar Bergman och Linn Ullman är den ständigt återkommande.

Trollkarl, inte filmregissör - Den biografiska frågan finns alltid med, alla är påverkade av sina föräldrar, sa Linn Ullman, men när jag beskriver Isak, denna arge, ömsinte man, tänkte jag mer på Prospero, trollkarlen i Shakespeares Stormen, än på Ingmar Bergman.

Ragnar är för Linn Ullman Caliban, det vanskapta vidunder i Shakespeares pjäs som är öns enda ursprungliga invånare.

- Ragnar är huvudpersonen för mig även om han bara är närvarande som ett förträngt minne. Jag ville skriva om vad som händer med det vi inte talar om. Om det finns handlingar, förbrytelser, som inte kan förlåtas.

Orden Ett välsignat barn står som arketyp för godheten, det hopp som tänds när ett litet barn föds.

- Ljus och mörker finns båda i mina böcker, sa Linn Ullman, som menar att hon balanserar på en avgrund.

- På avgrundens kant finns allt.

Inte prata om Bergman Linn Ullman var inte förtjust i frågor som gällde hennes berömde far. Uppenbarligen tyckte hon inte heller om den bok som snart kommer ut, Alexander Ahndorils bok Regissören, en roman som bygger på Ingmar Bergmans liv.

- Man måste också var begåvad för att skriva, sa hon syrligt och fick applåder av publiken.

Linn Ullman bor i en familj med fyra barn i Norge. Att vara författare i en storfamilj kräver disciplin.

- Det roliga är i början, när det är långt till boken är färdig. Allt är möjligt. Man är suverän. Allt ska finnas med. Det ska bli världens bästa roman. Det är den roliga fasen, leken.

- Sen börjar det verkliga arbetet, själva skrivandet. Då förstår man vilket fiasko man skriver på och skrivkrampen kommer, sa Linn Ullman, som hämtar tröst i Jan Kjaerstads sentens att alla goda böcker har något av ett fiasko i sig.

Hon jämförde skrivkramp med sömnlöshet.

- Alla sömnlösa vet att man ändå måste försöka sova, ligga kvar och försöka. Och sedan när man väl somnar finns det inget som är bättre. Precis så är det med skrivandet.