Det är fult att ljuga

° Ljuga är fult. Redan som små blir vi förmanade om och om igen med detta entydiga budskap. Lura någon är inget vi snälla och välmenande varelser ska ägna oss åt. Men det finns undantag. Det är av någon outgrundlig anledning helt tillåtet att ljuga sig blå en gång om året. Jag tänker naturligtvis på julen.

Tror knappast att det finns någon dag som vi ljuger så mycket på som just julafton. I de tio budorden som vi fick inpräntade under konfirmationstiden står det att vi inte ska vittna falskt mot våra nästa. Men paradoxalt nog är det i anslutning till självaste gudasonens födelsedag som vi ljuger allra mest.

Tänk dig själv att du sitter med hela tjocka släkten i föräldrarnas vardagsrum. Granen som ni samlats runt lutar onaturligt mycket åt höger, grenarna är glesa och moster Agda har klätt den med det mest hemska julpynt du kan tänka dig. Den har redan börjat barra, barr som du förtvivlat och irriterat sliter handfast ur sockarna.

Kort och gott den gröna skapelsen med tindrande juleljus ser ut som om den precis blivit överkörd av ett ilsket pansarfordon. Alla utom moster Agda med glasögon tjocka som flaskbottnar tänker samma sak: vilket missfoster. Men vid jul ska vi vara snälla. Därför ljuger vi i en salig kör och berömmer granen. Ord som ståtlig, magnifik, bra mycket snyggare än den vi hade förra året slinker över våra läppar. Sedan är det dags för paketöppningen. Den där stunden då vi tvingas ljuga som allra intensivast. Om du vill undvika att ljuga är ett smart tips att skriva en lättförståelig önskelista med versaler till den långväga släkten, som inte sett dig sedan treårs-trotsen då du välte julgranen över moster Agda. Men ha inte alltför höga förhoppningar. Släkten gör ändå som den vill.

Om du får ett mjukt paket med brokigt omslagspapper som ser återanvänt ut utfärdas härmed en varning. Bered dig på att utan skrupler tvingas ljuga den givmilde släktingen rakt i ansiktet. Paketet kan nämligen innehålla ett par hemmastickade raggsockar som sticks värre än vad det innebär att trampa på en förbipasserande igelkott. Men det är jul och fullt legitimt att ljuga. Naturligtvis var det ett par sådana i just den färgen som du hade önskat dig. Fast du hade ju glömt att skriva det på önskelistan.

Jag har meddelat min släkt att jag inte längre vill ha några julklappar. Då kan jag leva en fröjdefull jul utan att behöva ljuga mig alltför blå. Lite osanningar om den barrande granen klarar jag att leva med.