Blastbeat slår hårt
Jens Andersson, Andreaz Flyborg och Mikael Crona släntrar in i BLT:s cafeteria för att anmärka på priset på automatkaffet och ställa upp på en intervju. Tillsammans med gitarristerna Jens Sandin och Pelle Lindeberg utgör de Blastbeat.
- Vår musik är som ett slag på käften, säger Mikael Crona, trummis i bandet.
Med sig har de ett kuvert med sin nyinspelade demo adresserat till Hultsfred.
- Hittills har vi bara gjort en sex-sju gig, men med vår nya demo hoppas vi på många spelningar, säger bandets sångare, Jens Andersson.
Kort och gott
Blastbeat har bara existerat som band i ett och ett halvt år, men medlemmarna har under en längre tid verkat i diverse bandkonstellationer runt om i Karlskrona.
- Vi var de som blev kvar när alla andra stack, säger Andreaz Flyborg på bas.
De beskriver sin musik som hård. Kort och gott.
- Det händer att jag får kramp bakom trummorna, säger Mikael.
Influenserna kommer från olika håll. Alla har sina egna favoriter som får utlopp i bandets musik.
- Våra låtar har många fällor, säger Andreaz.
- Ja, det finns många överraskande och lite flummiga partier, förklarar Jens.
Personliga texter
Mikael avslutar diskussionen med att beskriva musiken som skräpig, en definition som alla verkar vara nöjda med.
Låtarna bygger de tillsammans kring Jens texter, vilka han själv beskriver som speglingar av personliga tankar och värderingar. Politiken lämnar han därhän. Han är dock besviken på kommunen och menar att de motarbetar oetablerade band när de istället borde hjälpa dem fram.
Den nya demon är inspelad i en studio på Saltö och med den satsar de nu stenhårt.
- Vi ska skicka ut till olika bolag, mest undergroundbolag, och även försöka bli recenserade i några tidningar, säger Jens.
- Spelningar är också väldigt viktigt, påpekar Mikael.
Drömmen om ett skivkontrakt hägrar i och med den nya demoskivan och målet är att någon gång kunna försörja sig genom musiken.
- Ekonomiskt oberoende hade varit fint, säger Andreaz.
- Vi ska bli hyllade, menar Jens.
- Vi vill ha hela paketet! avslutar Mikael.
TEXT: ARVID JURJAKS