Bingo Rimér längtar efter ett annat liv

I Bingo Rimérs hem i Hällaryd utanför Karlshamn fanns varken video eller tv-spel. Faderns motto var att alla dagar på gården skulle tas till vara och alla sysslor skulle vara produktiva. Så Bingo mockade skit, hjälpte till gården, lärde sig tidigt att faderns eviga tjat om att "hårt arbete lönar sig och att ingenting är gratis" faktiskt var en sanning.

Nu sitter han tillsammans med sambon och stjärnbloggaren Katrin Zytomierska och sonen Ringo, blott tre månader gammal, på Gourmet Grön i Karlshamn, längst ut på Östra piren.

Han är lycklig.

Över mycket.

Han skrev färdigt sin kommande biografi, En flickfotografs bekännelser, den gångna natten. Mejlade iväg den sista meningen från hotellrummet. Såg ut över havet, mot Kastellet och inloppet till Karlshamn.

– Som om cirkeln var sluten, liksom. Himla märkligt, säger han.

Historien om Bingo Rimér har skrivits många gånger. Och i ett land där moralens fanbärare har skarpa tungor handlar det alltid om attack och försvar. Flickfotografer står inte högt i kurs i det svenska folkhemmet. En kaxig slyngel som gång på gång ropar "sex säljer" och "jag ska bli en svensk Hugh Hefner får huka sig hela tiden.

Men ursäkter är inte hans grej.

– Varför? Jag har inte fotat så många tjejer som folk tror. Jag har plåtat artister, reklam och startat tidningar och lanserat ett eget klädmärke och...jag har gjort så jävla mycket saker, men ändå är det modellbilderna folk hakar upp sig på. Det finns en extrem dubbelmoral - sex säljer, det vet till och med 90-talets mest tongivande feminister som nu jobbar på tidningar vars förstasidor pryds av yta, flärd och halvnakna kroppar.

Däremot har skolorna och inte minst föräldrarna ett ansvar, menar han.

– Media har en otroligt stor makt i dag. Skolorna borde införa mediakunskap och föräldrarna ska förklara för sina barn vad retuschering är - att bilden på den och den modellen inte är på riktigt. Det handlar om att sälja, och sex och skönhet säljer.

Det var två händelser som fick Bingo Rimér att inse att det fanns en annan värld, bortom hästarna och kossorna och grisarna i Hällaryd.

H & M-affischerna och Stakka Boo.

– Där stod Stakka Boo på förstasidan av Slitz och såg coolast ut i världen. Och på affischerna fanns modeller liksom från en annan värld. Det var klart jag längtade bort från Karlshamn. Jag hade inget läshuvud i gymnasiet, var för rastlös och kunde inte sitta still, det var rena rama Fucking Åmål-syndromet.

Han var festfixare redan då. Fast inte för vilka som helst. Bingo Rimér såg själv till att bara bjuda de han ville och det blev ett "ett himla liv".

– Karlshamn var nog inte redo för VIP-fester, säger han och skrattar åt minnet.

Nästa anhalt var lumpen. Han skulle rycka in som befäl på KA2 i Karlskrona. Då upptäcktes en gammal ungdomsförsyndelse.

– Jag slog sönder en spegel i Bellevueparken en gång och blev omhändertagen. Det var dumt och onödigt och gjorde att jag blev omplacerad till matros i stället. Jag ville inte göra lumpen som någon deppig matros, aldrig i livet.

Han lämnade hemstaden i stället. Utan pengar, men väl med en manisk målmedvetenhet.

– Jag hade en gammal bil och en väska med kläder och drog till Stockholm. Jag ville bara klara mig på egen hand och fick jobb i en fotostudio och när jag väl fått in foten så grävde jag ner mig i jobb. Var i studion dygnet runt och framkallade och kopierade och insåg snart att foto var min grej, det var ett sätt att bli polare med kändisar. Dessutom fick jag äntligen utlopp för min kreativa sida. Ingenting är så kreativt som foto.

Han började plåta. Gav sig ut i Stockholmsnatten och tjatade sig in på de hippaste klubbarna. Där spred han sina bilder på vinst och förlust.

– Jag var som den där Iprenmannen. Satte foten i dörren om jag inte fick komma in. Till slut orkade inte vakterna lyssna på mig och jag blev insläppt. Det är en gåva från min far, att aldrig ge upp och att alltid jobba hårt. Jag visste att det fanns en annan värld och jag skulle in i den, vara en del av den.

Bingo Rimér hade redan då en plan.

Att slita häcken av sig och synas precis överallt.

Det gjorde han.

Han körde bil i tramsprogram på tv. Plåtade kändisar. Ordnade fester. Dejtade modeller. Lanserade underkläder. Hade åsikter om allt.

Han blev Bingo.

Ett varumärke, mer än en människa.

– Som så många andra kändisar har jag aldrig hycklat med mina mål. Jag har jobbat hårt för att tjäna pengar, för att komma till en punkt i livet där jag kan välja vilka jobb jag vill göra och därmed kunna njuta mer av livet. Jag är en livsnjutare, säger han.

Förr unnade han sig i princip ingenting. Alla intjänade pengar investerades i olika företag.

– Det är egentligen sjukt, men först nu har jag börjat spara pengar. Katrin kräver det. Hon är, till skillnad från mig, oerhört strukturerad och vill planera allt. Hon skriver ner vad vi ska göra för projekt till helgen och sånt. Jag vill bara ta det lugnt.

Bingos Rimérs betonar gång på gång hur livet förändrades när han träffade den omstridde bloggdrottningen och programledaren Katrin Zytomierska.

– Jag är disträ och dålig på att laga mat. Det är ordning och reda på Katrin. Och så kan hon laga mat.

Katrin, som sitter med under hela intervjun, vaknar till:

– Vad fan säger du - nu tror alla blekingar att jag står hemma och rör i grytan när du är på jobbet. Snacka om att bekräfta gamla könsroller.

– Du ser, säger Bingo. Hon är som en noshörning. Vacker, men livsfarlig.

I höst släpps Bingo Rimér självbiografi, En flickfotografs bekännelser.

– Förlaget vill inte att jag ska prata om boken ännu. Det finns datum och en plan för när marknadsföringen ska trumma igång, men den handlar om mig, om mitt liv, om mitt företag, det kan jag säga.

Blir boken en upprättelse för dig som person?

– Alltså, jag har aldrig känt mig missförstådd. Vissa har kallat mig oseriös, vilket är rent trams. Jag har alltid varit proffsig och seriös i mitt arbete. Just nu har jag till exempel en utställning för Scandic Anglais i Stockholm. Samtidigt är en period i mitt liv över. Det blir färre modellbilder i framtiden, det kan jag säga. Jag ångrar ingenting av det jag gjort, jag står verkligen för allt, men jag skulle inte göra om det i dag, säger han.

Vad är ditt förhållande till Jantelagen?

– Sverige är hycklarnas hemort.

Vad tycker dina föräldrar om din karriär?

– De gick skilda vägar för 20 år sedan, men är vänner fortfarande. Min mamma längtade hem till Jämtland, där hon växte upp. Båda har delade meningar om min karriär. Mamma sa en gång, "Det tar så fina bilder, men varför är tjejerna så lättklädda?". Men båda vet att jag hållt mig inom anständighetens ramar. Jag är ingen porrfotograf. Jag vet att de är stolta över mig.