Bejublad wienerkonsert

Johan Wållberg är uppvuxen i Mörrum och Karin Thulemark i Karlshamn. De har märkligt nog aldrig deltagit i hemstadens wienerafton, men alltid drömt om att göra det, visste kvällens presentatör, Niklas Lindblad, att berätta.

Det var ett stort nöje att lyssna till Karin Thulemark med sin starka sopran och Johan Wållberg, baryton, i den lätt dramatiserade Det måste vara underbart ur Benatzkys och Kärleken i livet ur Vita hästen.

Gedigen utbildning

Karin Thulemark har en gedigen utbildning med nära sex år på Musikkonservatoriet i Köpenhamn. Hon bor i Köpenhamn men är då och då solist i Blekinge, närmast söndag 17 april då Händels Messias framförs i Karlshamn.

Johan Wållberg, 30 år, är utbildad vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. Just nu studerar han vid Operahögskolan i Stockholm. Till sommaren sjunger han på Drottningholms slottsteater.

Musikskoleelever

Vid wienerkonserten i Karlshamn spelade en orkester på runt 50 man, varav tjugo var elever från Karlshamns musikskola. Scenen var smyckad med korgar av vårblommor skänkta av en blomsterhandlare i Karlshamn.

Längst bort på scenen hängde en liten kristallkrona mellan de röda draperierna. Vårkänslor från Wien och musik endast för de fina salongerna? Nej, "aldrig titta med uppnäsa på musiken", som Niklas Lindblad uttryckte det, denna nittonde gång som han ledde wieneraftonen i Karlshamn.

För detta är en kväll (eller snarare två med söndagens förställning) med lång tradition. Wieneraftonens skapare Lars Eric Andersson har tillsammans med orkester och olika solister glatt blekingar i 31 år med musik från Straussfamiljen och sång från kända operetter som Czardasfurstinnan och Vita hästen.

Mycket bygger på igenkännandet. De allra flesta sånger har spelats en, två eller tre gånger under tidigare wieneraftnar i Karlshamn. (Det finns noggrant förd statistik hur många gånger respektive verk uppförts.) Men helt ny för i år var Geburtstagsgrüsse, Födelsedagshälsning, en vals av Rudolf Kattnigg. Denna kväll tillägnades valsen kvällens två födelsedagsbarn, Sonja i publiken och Per i orkestern.

Förklädd dirigent

När Johans Strauss den yngres Egyptiska marsch skulle framföras måste dirigenten naturligtvis täcka huvudet och bära mörka solglasögon för Egyptens starka sol (teaterns strålkastare) medan konferencieren fläktade sig med programmet.

Att några i orkestern klädde sig i fez och andra huvudbonader av mer okänd art, hindrade inte att just detta Straussverk lät påfallande bra.

Orkestern lät överhuvudtaget bra. Ska man lyfta fram något nummer så får det bli Det måsta vara underbart och Strauss Neue pizzicato Polka där stråkarna ersätts med fingerknäppande på strängarna (pizzicato). Inte att förglömma den pampiga Ja, ofta du mot kvinnor le, med Johan Wållberg och Karin Thulemark.

Hela teatern böljade av wienermusik när publiken tillsammans med solister och orkester till sist sjöng Wien, mina drömmars stad. Och trots extranummer var den ändå inte riktigt nöjd. Publiken verkade föredra blomsterprydd teatersalong med smekande Straussvalser framför bistert kall vårkväll i Karlshamn. Men nu blev det inte mer. Efter två och en halv timme lade Lars Eric Andersson ner taktpinnen för denna gång.

Släkttradition

Vid kaffebordet i pausen mötte jag Oskar och Helga Bodinger från Olofström. De har varit med vid Karlshamns Wienerafton 29 respektive 30 år. Med vid bordet satt också dotter och svärson och vännerna Olle och Greta Hovmark från Olofström samt ytterligare en god vän. För dem är detta ett kärt, återkommande nöje. De skulle aldrig missa en wienerafton i Karlshamn.

-Jag är uppfödd med wienermusik, sa Oskar Bodinger, född i Slovakiens huvudstad Bratislava, nära den österrikiska gränsen.

Han är själv musiker och berömmer orkester och solister i Karlshamn. Helga Bodinger har sparat alla program.

Jag vågade knappt säga att det var första gången jag är med på en wienerafton.

Men jag inser en sak: Detta är en uppskattad tradition, med en publik som glädjs och en musikalisk ledare, som är värd alla de blommor han överröstes med vid kvällens slut.