En tisdag för läsning
Eftersom det är tisdagen den 23 april och Världsbokdagen, så går det alldeles utmärkt att ägna dagen åt läsning. Gamla böcker, såväl som nya har ett berättigande. Själv har jag alltid många böcker på gång. Omläsning av äldre böcker måste blandas med läsning av nyutkomna, för att det ska bli ett någorlunda bra läsliv. Alltför tjocka böcker gör mig seg och halvt förvirrad. Jag vill inte bli helt uppäten och förpassad bort från min egen verklighet, men visst, spänning till viss del är inget hinder.
Just nu håller jag på med läsning av en ”gallrad och såld bok av Torsås Folkbibliotek.” Det är Anders Österlings bok, ”Minnets vägar”, utgiven av Bonniers boktryckeri 1967. Berättelsen börjar en dag i juni i barndomens obekymrade tid år 1949, då näktergalen just har slutat sjunga i Falsterbo och då trasten hörs från hängbjörkens högsta topp. Sädesärlan har byggt bo på fönsterbläcket bakom en hopfälld trädgårdsstol. Anders Österling sitter på ålderns höst vid sitt skrivbord i paviljongen och ska famlande ta itu med sin skildring av livet. Han växte upp alldeles bredvid Petri kyrka i Malmö. Runt kyrkan växte oxelträd och där fanns oanade möjligheter till lek. ”Sprang man runt kyrkan sju varv och kikade in i portens nyckelhål, kunde man i skymningen skymta de döda i vit svepning, och lyckades inte detta, så fick man likväl härigenom en andfådd och respektfull uppfattning av byggnadsverkets omfång” . skriver han. Men på söndagarna fick man inte leka där.
Han beskriver också sina ” gosseår”, då han fick följa med sin mor på torgronden och då hon stillsamt gick från stånd till stånd och prutade. Han minns hennes magra, urgröpta nacke under det grånande håret. Hela hennes öde gjorde att han skämdes, han som inte ens var duktig i skolan. Tyst och skuldmedveten bar han i alla fall korgen åt henne. Som liten sjöng han ofta sig själv till sömns, medan hans föräldrar gick till teatern. Fadern recenserade teaterföreställningar för landsortspressen. På studenthemmet vid Adelsgatan bodde Fredrik Böök, som redan var i full gång med sin karriär. Han kunde berätta om Heidenstam och genom Bööks förmedling fick den unge Österling brevförbindelse med Heidenstam. Detta och mycket mera fick jag mig till skänks genom boken Minnets vägar av Anders Österling.
En annan lite tunnare bok om det lantliga Sverige, också den utgallrad, bär titeln ”Grönskans rådslag” och är skriven av Per Helge. En skön liten bok med betraktelser av det kortare slaget, något mellan poesi och prosa med reflexioner och stämningsbilder. Nästan att jag vill ha den lilla boken med mig i fickan och ta fram den, när jag stannar upp i naturen.
” Jag skulle för första gången besöka en bekant utanför byn, han bor ensligt, en bit in i skogen. Vägbeskrivning: svänga till vänster här och åka rakt fram där, och så kommer du till en hage med en häst i ena hörnet, och vid hästen tar du av till höger och sen är du framme.” Det ligger något av stillsam närvaro i Per Helges små reflektioner, som gör mig nästan varm i hjärtat. Som hans anspråkslösa tankar om sommaren. ” Sommaren är helt enkelt vår religion, den kanske äldsta och djupast liggande av alla tänkbara religioner. Vår närvaro i grönskan, i ljuset, i fågelsången, i blåvingarnas eller nässelfjärilarnas lätta flykt, i måsarnas skrik och vågornas lätta slag är vår tillbedjan.”
