En mormor på vift...

Som varande en mormor med en lätt väska att packa, så får jag ibland göra vissa utryckningar. Det ska sägas, att det är en ren glädje. Nyligen var jag på Bosjökloster i en vecka. Just när jag var där skulle det vara musik i parken. Och vad gör man då? Jo, man tar förstås med sig sin lilla fällstol ut i parken och lite gott att äta och sätter sig till ro. Det var Siv Malmkvist, som skulle sjunga och lite av nostalgi blev det, när hon klämde i med de gamla välkända låtarna från förr. Som ” de ska va? tunna skivor av dig” och andra välkända låtar, som etsat sig fast i minnet. De gamla gubbarna i gruppen ”Kvinnaböskeband” underhöll också alltmedan svalorna högljutt svingade sig mot den höga himlen. Parken låg där så grön och nästan lite grann allt medan kvällen drog in. Och vi satt där och lyssnade och ljudteknikerna var från Blekinge, som jag noterade?

Nästa dag skulle jag till Tjörnarp och hur skulle jag krångla mig dit, som jag undrade? Var låg denna lilla by i mängden av alla byar mitt i Skåne. Men det var norrut från Bosjökloster och sedan till vänster och sedan till höger och ännu en gång till höger. Som den mormor jag nu är, så har jag blivit en riktig ” fena” på det där med att hitta runt i Skåne. Jag hamnade där jag skulle, minsann och hann med att få lyssna på en konsert mitt ute i vad jag tyckte den skånska obygden. Man lär så länge man har sinnet i behåll och en bil som fungerar?

När jag inte far runt på vägarna, så läser jag nya böcker eller så läser jag om gamla. Omläsning av böcker ger ett annat perspektiv, som jag tycker. Spännande böcker orkar jag inte läsa, så det blir mera långsamma, lite tråkiga berättelser, för min del. Och jag har alltid med mig tjocka, tunga och lite obekväma böcker i ryggsäcken. Det kan minsann en mormor kosta på sig?

Och i hagarna runt Bosjökloster går hästarna och betar. Det är den gamla, men tjusiga hästen Marillion, som varit med i många, långa år och det är Majong som är ett vackert och långbent föl och förstås den lilla shettlandsponnyn, som pensionerats från Malmö ridklubb. Hon har fått en god pensionärstillvaro i hagarna runt slottet och har blivit barnbarnets speciella lilla älskling. Det ska vara gått att bli pensionär, även som häst, minsann? det är lite så man tänker även som människa, när åren går.

Och när jag åter sitter i min lägenhet mitt inne i Karlskrona, så får jag dra ut en runda i staden och inhandla det viktigaste, som mjölk, bröd och ost. Vad annat kan man göra, när kylskåpet gapar tomt och det ligger en hög av olästa tidningar innanför dörren. Och vad har hänt i bygden, som jag undrar. Det blir att snabbt skumma igenom det senaste. För jag vill ju vara lite uppdaterad, vill veta om det varit något tillbud i Fur eller i Sillhövda eller för den delen i Bjurabygget. Man kan ju aldrig veta? som sagt. Som mormor har jag jämt att göra. Ett ärende hit och ett ärende dit och eftersom jag nästan alltid är på vift, så gäller det att snabbt ordna sig en tid i tvättstugan också, inte att förglömma, minsann?

KICKI