Krukor och fattighus på Pottholmen

Pottholmen är egentligen en liten isolerad kobbe ute i vattnet mellan Trossö och Pantarholmen. I dag finns den ursprungliga ön under området där Strandgården ligger i dag.

Och där den halvmåneformade delen av lokstallarna ligger, låg en ö som kallades Britas berg. Redan i mitten av 1700-talet var öarna förbundna med varandra genom enkla träbroar som användes för att ta sig mellan Pantarholmen och Trossö.

På Pottholmen bodde stadens krukmakare. Att göra krukor (pottor) var en eldfarlig verksamhet och skulle därför isoleras till en ö. Men hundra år senare påbörjades arbetet med att länka ihop öarna med Trossö.

1821 köpte Karlskrona stad Pottholmen och anlade Fattiggården dit gamla och fattiga fick flytta. Dessa arbetade med att tömma latrinerna och därför finns även teorin att ön har fått sitt namn efter de pottor som tömdes. Strandgårdens fyra hus som ligger på ön i dag är byggda på den plats där Fattiggården låg.

Pottholmen blev ett eget litet samhälle och fick en kyrka som revs först 1964 när brandstationen anlades. På 1870-talet skedde den största förvandlingen i områdets historia. Pottholmen, Britas berg, Trossö och Pantarholmen byggdes ihop och spår anlades för järnvägen. Och sedan dess har Pottholmen vuxit varje gång vattnet fyllts ut.

Även när Pottholmen nu genomgår sin största förändring på 130 år så handlar det inte bara om att fylla igen vattenområden. I planerna ingår även ett exempel på att återställa delar av området till dess ursprung. Den kanal som planeras efter den remsa där Q8-macken ligger i dag var i själva verket ett vattenområde senast 1880.