En kväll med maten i fokus
Det känns ända ut i trapphuset. När vi blir insläppta i lägenheten på Kungsmarken slår en doft av kryddor, lök och kyckling emot oss. Det är ramadan och dukat för fest.
Aliaa Ibadi har full koll på klockan som börjar närma sig halv tio. Bara en kvart kvar tills den 20 timmar långa fastan är över. För i dag.
– Det är extra jobbigt i år när det är så varmt. Och dessutom så många timmar, säger Aliaa.
Passande nog har hon sommarlov från studierna under fastemånaden.
– Annars hade det varit svårt att koncentrera sig.
Maken Omar Salim är inte ledig. Han har en egen pizzeria och lagar mat till andra hela dagarna. Själv tar han inte en tugga.
– Det tar några dagar, men man vänjer sig.
Hos familjen Salim är det annat på menyn. På spisen puttrar fyra olika grytor, kycklingen är i ugnen och soffbordet dignar av sötsaker. Här har Aliaa stått i över fyra timmar. Det är mycket pill, i synnerhet med den irakiska nationalrätten dolma.
– Det krävs mycket tålamod, nästan som att sticka.
Är det alltid kvinnorna som lagar maten?
– Absolut, säger Aliaa med en blinkning.
Som i de flesta andra religioner har maten stor betydelse inom islam. Måltiderna under fastemånaderna är lika mycket ett tillfälle att umgås med vänner och familj, att äta ensam är uteslutet. I kväll är Omars mamma Azhar Hassan på besök. Men jämfört med firande i hemlandet Irak är den "svenska" ramadan ingenting.
– Där är det en jättefest varenda kväll. Vi bjuder hem varandra på stora middagar där alla tar med sig olika maträtter. Ramadan finns överallt, berättar Azhar Hassan.
Här på Kungsmarken syns en och annan med stora fat i händerna, annars är det lugnt.
Klockan börjar närma sig 21.44 och sönerna Abdulrahman och Ibrahim stryker runt spisen. De är för små för att fasta, men "försöker äta lite mindre". Aliaa smakar av såsen i en av grytorna, spottar i vasken och sköljer munnen.
– Jag får smaka av, men inte svälja. Man kan väl inte laga mat utan att smaka. Men ramadan är inte bara mat, även om mycket kretsar till denna enda måltid. Fastan ska ge tillfälle för reflektion och är ett sätt att förstå hur fattiga människor har det, de som inte svälter av fri vilja.
– Jag tänker mycket på de som inte har mat, hur klarar de sig? De som får allt hela tiden har svårare att känna medlidande, säger Aliaa.
När klockan slår 21.44 sitter hela familjen vid det överfulla bordet. Efter några skedar soppa och dadlar lämnar farmor Azhar Hassan bordet för att be. Övriga familjen tackar Allah för allt och försäkrar att de ska fasta i morgon igen.