Elinore Axelsson: Elinore Axelsson: ”Jag kunde se ett helt ödelagt Karlskrona framför mig”
Jag är en ängslig person, med en synnerligen livlig fantasi, som med endast blygsamma mängder verklig substans, utan problem kan måla upp diverse katastrofscenarier på nolltid. Jag kunde se ett helt ödelagt Karlskrona framför mig. Föreställ dig scener från någon apokalyptisk Hollywood-produktion, och där i mitten, i kaoset, skulle jag, mina två söner och resten av min familj befinna oss. Detta skulle inte gå vägen, det förstår ju vem som helst!
Min första tanke när jag hörde att viruset kommit till Sverige var därför att jag nu var tvungen att packa in mina två åksjuka barn och sambo i bilen, samla de andra nära och kära och fly långt ut i ödebygden dit viruset inte skulle nå oss. Mobilen plingade ständigt med diverse nyhetsflashar; den ena mer uppjagande än den andra. Medan mänskligheten föreföll att i samlad trupp vallfärda till närmaste matbutik för att bunkra toalettpapper och mjöl (tydligen det en svensk behöver i en nödsituation) funderade jag på vad jag skulle behöva packa ner till mina söner.
Mitt i denna första stund av kaos satte jag mig dock ner och bestämde mig för att i lugn och ro läsa information om viruset själv och inte enbart titta på de chockerande rubriker som dök upp överallt. Istället för att lyssna på alla katastrofrapporteringar som snabbt spred sig via olika sociala medier så började jag läsa på bland mer tillförlitliga källor, som exempelvis Folkmyndigheten. Ganska snart stod det klart för mig att detta virus, konstigt nog med tanke på barns något svaga immunförsvar, inte utgjorde någon större fara för mina två små barn. Och då blev jag lugnare. Vi skulle nog kunna stanna kvar i Karlskrona trots allt; om än med andra förutsättningar än vi var vana vid.
Nu när det har gått en tid så inser jag att det ju faktiskt gått bra; än så länge. Vardagen måste gå framåt, och det gör den konstigt nog. Påverkan har besynnerligt nog inte varit så stor för oss trots det som sker runt omkring i världen. Jag kan även erkänna att det har varit lite skönt att plötsligt slippa alla ”måsten”, att faktiskt bara få en massa tid med familjen på hemmaplan. Men att förklara för en treåring varför alla aktiviteter är inställda, varför museerna är stängda och vi inte längre kan umgås med vänner på samma sätt som vi brukar, har inte varit lätt. Jag har valt den enkla vägen och berättat att det är många som är sjuka just nu för att ett elakt virus härjar. Till slut sa min treåring ”Jösses Amalia, vad många som är sjuka överallt mamma!”. Jag kramade honom och tänkte ”Du skulle bara veta, mitt eget lilla "virus".
