De tar dagen som den kommer

– Hej, vi gör en sommarserie om dem som ligger vid bryggplats 509. Ni kanske förstår vartåt det här barkar?

Jo då, visst gör Christer och Aina Böös det. Utan tvekan får vi komma ombord på "Elvan", en tio meter lång Maxi 100/PS.

De har precis avslutat sin middag och sitter och njuter av den varma juli­kvällen när vi kommer på besök.

Det är andra dagen de ligger förtöjda i Karlskrona. Tanken var att dottern med barn skulle mönstra på under dagen, men ett av barnbarnen fick feber så det blev inget med det. I stället har paret ­ägnat dagen åt att besöka den nya ubåtshallen på Marinmuseum.

Det har hunnit bli deras 19:e säsong med båten. Christer var den som kom med seglarintresset, men med tiden har även Aina blivit biten.

– Jag var inte ett dugg van när vi träffades, men jag har fått lära mig, säger Aina Böös.

Genom åren har rutterna varierat, de har varit i Holland, Polen, Stockholm och åkt på Göta kanal. Ibland slår de följe med andra båtar i Kryssarklubben, men i år ville de ta det lite lugnt, göra korta etapper för att kunna ta ombord barn och barnbarn.

Barnbarnen är i åldrarna 5 och 16 år och de gillar att vara med på båten.

– Men de är inte så engagerade i själva seglandet, säger Christer Böös.

Paret Böös har inte bestämt hur länge de ska vara borta. De tar dagen lite som den kommer, väder och vind får vara med och styra.

– Det enda vi vet är att vi måste vara hemma i mitten av augusti, säger Aina Böös.

För Christer och Aina innebär seglarlivet inte per automatik att man måste leva spartanskt. De har gott om bekvämligheter ombord och tycker egentligen inte att det är så stor skillnad mellan att bo i båt, husbil eller husvagn.

Men visst kan det vara lite mer av en strapats att vara till sjöss.

– Vattnet är ju inte lika stabilt som vägen. När det blåser friska vindar och går mycket sjö så kan det vara äventyrligt, säger Christer Böös.

Och visst händer det att de måste ligga i hamn flera dagar i sträck på grund av dåligt väder.

Vad gör ni en regnig dag?

– Det finns alltid något att hitta på. Vi löser korsord, läser eller lyssnar på radio, säger Aina Böös.

– Men det får inte hålla på flera dygn i sträck, då börjar man misströsta, fyller Christer Böös i.