Workshop för cirkusentusiaster står det på annonsen som jag håller i min hand på vägen till kulturskolan i Karlskrona. Laddad till tusen och sugen på att bli cirkusprinsessa kliver jag in i salen där bollar, käglor och ringar ligger utspridda. Femton andra entusiaster står och värmer upp.

- Man får räkna med att det tar ett tag att lära sig jonglera, man måste träna, säger Kalle Wedin från cirkusgruppen Vazir som leder workshopen, och håller ett helt gäng med bollar i luften samtidigt.

Lite nervöst plockar jag och de andra deltagarna upp var sin boll. Kalle Wedin visar tekniken och snart får vi en andra boll också. Inga problem tänker jag medan cirkusmusiken tutar i bakgrunden. Det är när den tredje bollen ska vara med som det kör ihop sig. Kast - kast - duns. Kast - kast - duns.

Precis när jag börjat få ihop det gör jag missen att snegla åt vänster. Där står Sanna Petersson och jonglerar som om hon inte gjort annat.

- Jag har övat lite innan, säger hon ursäktande samtidigt som jag tappar mina bollar.

Kalle Wedin och Mikael Hyvärinen, också från cirkusgruppen Vazir, visar hur man jonglerar med käglor och ringar. De visar oss det rätta knycket för att få käglan att snurra ett varv och landa med rätt ände i handen. Och visst snurrar våra käglor. Men mest som de själva vill. Det är ett virrvarr av skratt och jakt på förrymda käglor.

Sen är det dags för ringarna.

- Ringarna är svåra, men de studsar tillbaka om man tappar dem. Om man är bra på att jonglera kan man ha upp emot åtta ringar samtidigt eftersom de är så tunna, säger Mikael Hyvärinen.

Jag har gått tillbaka till bollarna igen. Kast - kast - duns. Kast - kast - kast - duns.

Vi tar en paus. Kalle Wedin och Mikael Hyvärinen visar vad man kan göra efter tio års träning. Bollar, ringar, käglor och till och med knivar flyger genom luften.

Efter pausen ska vi balansera. Mikael Hyvärinen lutar huvudet bakåt och ställer en kägla på näsan. Kalle Wedin kontrar med att balansera en stol på hakan.

Själv fortsätter jag med bollarna. Kast - kast - kast - kast - kast - duns. Framgång och stor glädje.

Efter ytterligare någon timme tar jag nytt personligt rekord. Nio kast före duns.

Och även om jag inte känner mig som någon cirkusprinsessa när jag går därifrån är jag ganska biten. Cirkus är roligt - om än tålamodsprövande.