Birgers sista skolshow

Det började 1978. Idrotts- och tillsynsläraren Birger Samuelsson ville göra något mer på skolan än att bara vara lärare.

- Jag och några elever som spelade musik satte upp en liten show i matsalen och så var grunden för skolshowen på Rödebyskolan lagd.

Sedan flöt det på.

- Första året vi var i gymnastiksalen byggde vi en liten scen i en hörna av salen. Både jag och eleverna var så blyga att vi ville ha publiken så långt ifrån oss som möjligt, säger han.

Sedan dess har Rödebyskolan varje år presenterat en skolshow. Och Birger Samuelsson har hela tiden fungerat som spindeln i nätet. Arrangemanget har blivit större med åren och han säger att mellan 1100 och 1200 niondeklassare har medverkat.

Vaktar

Inne i hallen ligger tre killar och sover när BLT är på besök. Patrik Svensson, Henrik Bernbo och Stefan Svensson är före detta elever och ansvarar sedan fem år tillbaka för ljudet och ljuset under föreställningen.

- Vi sover här för att vakta grejorna, säger Henrik Bernbo.

Alla tre ställer upp gratis.

- Många elever som var med när de gick i nian har återkommit och varit med i senare föreställningar, säger Birger Samuelsson.

Under årens lopp har han försökt att tona ner sin egen roll.

- Sedan 15-årsjubiléet har jag flera gånger sagt att jag gjort min sista show, men den här gången är det definitivt. Det tar på krafterna och jag fyller 64 år snart. Jag orkar inte hålla på längre.

Hur vemodigt är det?

- Det känns ordentligt. Allra värst är det alltid dagen efter, när allt ska plockas i ordning och monteras ner. Den här gången kommer jag att behöva ett gäng glada melodier i högtalarna för att klara det. Det här blir min sista show, säger han.

Birger Samuelsson berättar att showerna gett så mycket mer utöver själva repetitionerna och föreställningarna.

- Arbetet har alltid präglats av att vi gör det här tillsammans. Det har varit lite som en skola för livet, där alla inblandade är med och tar ansvar, säger han.

Väntar flera år

Att skolshowen betyder mycket går inte att miste på. Sandra Steen i 9 E och Emelie Svensson i 9 C berättar att de väntat i flera år på att få vara med.

- Jag har haft elever som har berättat att de längtat ända sedan förskolan på att vara med i showen, säger Birger Samuelsson. Och för mig har det varit ett sätt att leva.

Minnena är många.

- Jag har minnen som jag kan leva på tills jag fyller 125 år, säger han och skrattar.

Några sticker ut mer än andra.

- Nyckeln till ridåväggen bröts av en timme före en föreställning för många år sedan, berättar han. Ingen visste var reservnyckeln fanns och fem minuter innan vi skulle börja kom en vaktmästare som kunde fixa väggen. Det var svettigt.

Birger Samuelsson har aldrig tackat nej till en elev som velat vara med.

- Nej. Alla har en lika viktig roll i föreställningen, ledordet är laganda. Oavsett om det handlar att sjunga eller bära stolar. Jag har sett killar som slirat i skolan, men så har de fått vara med i arbetet med showen och har gjort kanonjobb.

Inför torsdagens båda föreställningar känns allt bra.

- Det blir nostalgitema, en blandning av gammalt och nytt, säger Birger Samuelsson.

Framtiden

Frågan är vad som händer nästa år.

- Jag har inte lyckats hitta någon som velat ta vid efter mig, men jag hoppas att det löser sig. Jag vet hur mycket det här betyder för eleverna. Jag tror att de ser till att showen har en framtid. Det är inte så lätt att bryta en 25-årig tradition, säger Birger Samuelsson.

bjorn.hakansson@blt.se

0455-772 26

kristian.pedersen@blt.se

0455-77 206