Siste man från mejeriet

Berndt-Ove jobbade kvar på mejeriet ända tills ägaren Raisio sålde huset i slutet av förra året. Eftersom han är elektriker fick han vara kvar och sköta lokalerna även sedan produktionen hade upphört.

Känner en oro

Den sista tiden var han anställd hos det finska företaget, YIT som hade tagit över driften av mejeribyggnaden. Men nu är han uppsagd även därifrån och sedan ett par veckor tillbaka arbetar han inte längre.

-Jag är arbetssökande. Nu befinner jag mig i samma situation som mina arbetskamrater var i får två år sedan.

För den 57-årige Berndt-Ove Johansson är det första gången han är ofrivilligt arbetslös.

Hur känns det?

-Jag har knappt hunnit känna efter men visst är jag orolig. Mest på grund av min ålder för jag tycker att jag har bra erfarenhet när det gäller jobb.

Han har haft ett antal olika arbeten tidigare. Han har både varit skogsarbetare och bilmekaniker innan han på 80-talet omskolade sig till industrielektriker. Som sådan arbetade han först på Saab Scania och därefter på Carlshamn Mejeri.

-Jag har alltid sagt att man ska byta jobb var sjunde år.

Lagar och avtal

På mejeriet stannade han dock betydligt längre än så, men uppdraget som klubbordförande i industrifacket gjorde att han ändå fick den omväxling han behövde.

Han gjorde sig känd som en stridbar och engagerad fackordförande. Men för Bernt-Ove handlade det helt enkelt om att se till att de regler som gäller på arbetsmarknaden ska följas.

-Medlemmarna betalar för att facket ska se till att lagar och avtal följs.

Han menar att även arbetsgivaren tjänar på att det finns ett tydligt regelverk och oftast hade han en mycket bra dialog med företagsledningen.

Men under den mycket infekterade och segslitna period då mejeriet avvecklades och personalen sades upp i omgångar, hade fackklubben ett par rejäla duster med företagsledningen.

När Raisio hade bestämt sig för att flytta margarintillverkningen till Finland begärde facket att beslutet skulle granskas av löntagarkonsulter. Dessa kom fram till att det ur företagsekonomisk synpunkt skulle vara bättre att koncentrera margarinproduktionen till Karlshamn.

Skamligt låga löner

Berndt-Ove menar att det nu har visat sig att facket hade rätt på den här punkten.

-Det går att utläsa ur Raisios bokslut att de har förlorat väldigt mycket på flytten.

Han menar att kvaliteten på produkterna har sjunkit eftersom det i Finland varken finns samma kunnande eller utrustning som i Karlshamn, och att försäljningen därför har gått ner kraftigt.

Den andra stora konflikten mellan företagsledning och facket handlade om de polska arbetare som kom in och arbetade för elva kronor i timmen. Det upprörde Berndt-Ove av flera skäl: saken hade inte mbl-förhandlats, det fanns uppsagd personal på mejeriet som hade företrädesrätt till jobben, men framförallt innebar det att polackerna tvingades arbeta för skamligt låga löner.

-Arbetar man i Sverige ska man ha samma löner och villkor som svenska arbetare, säger han bestämt. Han tycker att den senaste tidens debatt om utländska gästarbetare visar att fackklubben var rätt ute även på den här punkten.

För Berndt-Ove handlar detta inte bara om att skydda svenska arbetare från lönedumpning utan är lika mycket en fråga om alla människors lika värde.

Men bortsett från dessa två frågor hade han för det mesta en god kommunikation med företagsledningen.

-De fattade också en del bra beslut under den här perioden, som när de gav alla över 60 år möjlighet att gå i pension. Det var inte billigt för företaget men där visade ledningen att den tog ansvar för de anställda.

Tar mycket kraft

Trots att han är omvittnat duktig på fackliga frågor vill han inte arbeta med det mer.

-Min fackliga karriär är över. Om jag hade varit yngre så hade jag nog kunnat tänka mig det. Men det är för jobbigt och tar för mycket kraft.

Det är inte utan att han känner viss saknad när han nu tittar bort mot den gamla mejeribyggnaden.

-Jag tycker att det har varit en bra arbetsplats med den speci-ella kamratskap som rådde där

Men han har fortfarande kontakt med flera av sina gamla arbetskamrater.

Dagen då BLT träffar honom är han på väg att äta lunch med några av dem.