Med kajak längs hela landet

Den ene pluggar till musiklärare i Malmö, den andre till civilingenjör i Linköping. När barndomskompisarna Herman Arnesson och Filip Asp var ute och paddlade förra sommaren fick de en idé.

– Jag frågade Herman, ska vi paddla Sverige runt? Ja, sa han. Och så bestämde vi det, berättar Filip Asp.

Båda killarna hade paddlat en del innan och Sverigepaddlingen, som officiellt kallas Havspaddlarnas Blå Band, hade varit på tal tidigare. Paddlingen är det största man kan ta sig för inom kajakpaddling i Sverige och har en egen förening som registrerar alla deltagare. Men några särskilt seriösa förberedelser ägnade sig inte killarna åt.

– Vi hade kajaken, köken och tältet. Sen satt vi under en kväll i julas och planerade. Efter det så träffades vi inte förrän dagen innan vi skulle ge oss i väg, säger Herman Arnesson.

Den 11 juni sjösatte de kajaken i Haparanda och gled ut på den första etappen söderut.

– Den första timmen kändes det att man hade väldigt långt kvar, säger Filip Asp.

– Det var förtjusning och skräck, och vi frågade oss vad håller vi på med egentligen, säger Herman Arnesson.

Enligt det riktiga Blå Band får man inte ta hjälp av någon längs vägen. Man får bara sova i tält och äta den mat man tar med sig.

Dessutom måste man åka andra hållet och avsluta i Haparanda. Killarna valde att frångå det ordinarie konceptet. De träffade kompisar som de kände längs vägen och tajmade in ett midsommarfirande i Örnsköldsvik.

– Hade vi inte fått göra allt sådant så hade det inte varit lika roligt, säger Filip Asp.

Resan har hittills innehållit flera små motgångar. Bland annat blöta tändstickor och en kamera som fick en begravning till sjöss. Men den enda gången de var riktigt rädda var under en storm i?Sundsvallsbukten.

– Först så kom det dimma, så vi fick åka på kompassriktningen. Sen lättade dimman men så började det istället blåsa och regna så mycket att det nästan blev dimmigt igen. Allt blev helt grått, berättar Filip Asp.

Vinden blåste som tur var in mot land och dubbelkajaken red på de stora vågorna som vinden piskade upp.

– Det var lite coolt i början att surfa på de stora vågorna, men man var väldigt rädd samtidigt, berättar Herman Arnesson och fortsätter:

– De sista vågorna nära land satt vi bara och skrek. Men vi klarade oss på något konstigt sätt.

De undvek klipporna och vågorna slungade in kajaken på en strand.

– Då kändes det verkligen som att man hade vunnit över stormen, säger Filip Asp.

I går förmiddag gled killarna in i Karlshamn för att träffa en kompis och segla lite. Efter Karlshamn så återstår cirka 20 dagars paddlande upp till Strömstad som är slutdestinationen.

– Det roliga är att när vi kommer fram så är det bara vi som vet vad vi har gjort. Vi kommer gå i land och ingen kommer bry sig, säger Filip Asp och skrattar.